Att bli kapad och ändå sågad

Jag märker att den där Nani utanför Manchester United inte är en speciellt populär fotbollsspelare.
Efter att ha åkt på en av säsongens värsta tacklingar av Liverpools Carragher är det Nani och inte Carragher som får utstå de värsta smädelserna.

Respekterade The Guardian skriver att Nani förmodligen inte blev bjuden på chokladtårta i omklädningsrummet av Sir Alex då han låg på planen och grät efter ett köttsår. Många andra anser också att det är högst ironiskt att ligan största fuskare åker på en av ligans värsta tacklingar.

Och även om kan tycka att dessa åsikter kan tyda på ett lite väl grabbig inställning till saker och ting vet jag ändå inte själv vad jag ska tycka.
Tacklingen är givetvis utanför alla råmärken som finns i regelboken och Carragher skulle naturligtvis inte ha spelat mer efter den tacklingen.

Men samtidigt tycker jag att Nani uppträder på ett mycket märkligt sätt. Man kan inte vara livshotande skadad om man klarar att resa sig upp linka fram till domaren och beklaga sig för att sedan ramla handlöst för att Steven Gerrard puttar honom på axeln.

Att han gråter är väl okej, ett köttsår på benet kan göra jätteont, och det har jag inget att säga om.

Men en stor del av den kritik som Nani nu får i England bottnar nog i att han under hela sin karriär i Premier League haft en liten liten tendens att överdriva de smällar han får.