
För det är precis med dessa ord som Ulf Lundell presenterar veckans musikvideo, "En Fri Man I Stan", på Hovet i Stockholm på nyårsafton 1985.
Det är också en Lundell, lindrigt nykter ska väl tilläggas, som likt ett frustande lok under denna nyårskonsert gör upp med ett turbulent år fyllt av hårda spritduster, skilsmässor och annat elände. Ett år som för övrigt skulle komma ge honom många svåra år och epitet "Sveriges riksalkis", ett epitet som hänger kvar i vissa oupplysta kretsar än i denna dag.
Själva videon bjuder också på en hel del andra roliga upplevelser.
Som Janne Barks frisyr till exempel och är därmed ett slugiltigt bevis på att Bark alltid haft lite svårt med att hitta rätt rent hårmässigt.
Det samma tycker jag vi kan säga om en finklädd Niklas Strömstedt, varför är det så roligt med uppklädda artister?
En annan sak som består än i denna dag, förutom Lundels underbara musik, är Werner Modiggårds hänsynslösa attack på trumskinnen (har bara sin motståndare i Max Weinbergs hammer bakom Springsteen).
Det var ännu bättre i verkligheten =)
SvaraRadera