Varför inte lite musik från den alldeles nyss avslutade Pride-festivalen?För här kommer den, 2009 års officiella Pride-låt, "Casey Hold On" med Rättviks helt egna Marit Bergman.
Och innan alla börjar att skrocka och muttra om att han är allt bra politisk korrekt den där Apan som väljer en låt från Pride-festivalen vill jag bara säga.
Må så vara att några har den åsikten men det kan jag faktiskt inte skit mer i än jag gör.
Vad folk gör på sin fritid, eller på sitt jobb för den delen, har varken du, jag eller någon myndighet med att göra.
För egen del är jag rätt benägen att gå betydligt längre i min tolerans om folks vanor. Och med betydligt längre menar jag långt långt längre än de flesta av mina vänner, en inställning som fått in mig i heta debatter och som fått mig idiotförklarad mer än en gång.
En åsikt kan man få ha, men det är inte vår sak att fördöma människor över vad de råkar gå i gång på eller gillar att ha på sig. Så länge ingen ofrivillig skadas vill säga.
Så med detta sagt låt oss gå till väsentligheterna.
För "Casey Hold On" är inte bara en Pride-låt. Det är också en förbannat bra Pride-låt i sann Marit Bergman-anda.
Låten handlar i korthet, och inte helt oväntat i detta sammanhang, om omvärldens svårighet eller ovilja att handskas på ett humant sätt med hbt-världen. Tyvärr är det nog en låt och ett ämne som vi kommer att få dras med länge länge än. Mänskligheten är ju som bekant ofattbart trög i detta ämne. Men hoppet är ju det sista som överger en ...
Versionen vi ser är från TV4:s Nyhetsmorgon där Marit dragit in ett litet nätt band i studion.
Bandet fastställer också tesen om att jag inte, hur gärna jag än skulle vilja, kan säga att jag tillhör homovärlden.
Den änglalika varelsen på pianot är nämligen ett ypperligt exempel på att jag gillar tjejer och inte min egna smutsiga del av mänskligheten.
Wow vilken råsop det var i magen att se henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar