I Apans öron

Jag får väl börja med att be om ursäkt för att veckans Spotify-lista blivit någon dag sen.
Men som sann svensk väljer jag att skylla ifrån mig.

Denna gång på min "Crimepartner in the Spotify-business" som värkte fram veckans tema på tok för sent för att allt skulle bli klart i tid.

Veckans ledord är i alla fall "Hope & Faith", tagit från något så banalt som en Facebook-applikation.

Om det hänryckningens tid, aka Pingsten, som gjort riktiningsändringen av temat vet jag inte. Jag bara nöjer mig bara med att konstatera vi hann att vända uppåt igen innan vi hamnade hopplöst fast i mörk och dyster lera.

Men mycket nöje med en lista som bjuder på allt från sånger från Pingströrelsen, fotbollsarenor och apartheid-kritik. Listan bjuder också för första gången på två låtar från samma artist då jag inte kune hålla mig från att bjuda på 2XLundell.

Jag Hoppas Och Tror

Glad Igen – Ulf Lundell: Även om våren nu nästan är det över är det ändå på sin plats att prisa denna årstids inverkan på oss människor. Ulf Lundell är mannen som får uppdraget och han gör det i form av en svensk översättning av en Joni Mitchell-låten ”Carey”. Raden ”Och glömd är hon som gick sin väg för att finna en annan vän” fungerar också utmärkt som pepp vid uppbrott av olika slag, tro mig.

Land Of Hope And Dreams – Bruce Springsteen: Det är låtar som den här, för den stora massa hyfsat okända sak, som gjort Bruce Springsteen till den han är. Om du vill ha en musiktavla om folks drömmar, målad med den stora penseln är New Jersey-sonen din kille.

Jag Tror På Sommaren – Mats Olin: Det är sommar, det är vackert väder och allting är så ofattbart bra som det bara kan vara så här års. En fullständigt okritisk hyllning till den tid vi börjar gå in i nu.

I Believe I Can Fly – R. Kelly: När R. Kelly inte ägnar sig åt att kissa på småflickor eller håller på med obskyra sexlekar är han även en fena på att framföra musik. Den här låten är ett synnerligen bra bevis på detta när han helt plötsligt tror sig kunna lätta från marken på egen hand. Hångla går det att göra till låten också.

Blott En Dag – Mia Marianne & Per Filip: Jag är inte det minsta religiös men ”Blott En Dag” är en av jordens vackraste sång, punkt. Roligt med denna version är de två som sjunger. Både deras namn och utseende doftar så mycket pingströrelse att man bli alldeles yr. Bäst version har dock Freddie Wadling gjort då han spelade in låten för Frälsningsarméns skiva ”En Salig Blandning”.

I'm Believer – The Monkees: Världens första pojkband har de kallats då medlemmarna i The Monkees handplockades, i de flesta fall för deras utseende, för att ingå i bandet. Här hör vi de handplockade amerikanerna i en låt vars titel sammanfattar hela klabbet. De tror.

Fritiof Och Carmencita – Sven-Bertil Taube: Få män har varit så hoppfulla och självsäkra som den gode Fritiof Andersson när han traskar in på den där Pamas-krogen och träffar lilla bedårande Carmencita. Oxar, tjurar och svin kommer dock emellan Fritiof och kärleken denna gång. Dock ska den lilla argentinskan ångra sig och sätta efter Fritiof i uppföljarlåten ”Tango i Nizza”.

Gimme Hope Jo'Anna – Eddy Grant: Det är glatt, det är rytmiskt och det är one hit wonder. Eddy Grants enda stora hit är dock inte bara glad och bekymmersfri. Låten är också i högsta grad en kritik mot dåtidens apartheid-system som grasserade i Sydafrika, en kritik som fick denna regering att reagera som tokiga regeringar brukar göra. Att förbjuda låten i landet.

Livet Är Fest – Nationalteatern: Hoppet är sannerligen det sista som överger Ulf Dageby och de andra Nationalteatermedlemmarna i denna sång. Trots att fredagskvällen slutar i fullständig besvikelse är inställningen att det bara är mindre än en vecka kvar innan det är fredag igen och då lever hoppet igen. Vänner med den inställning har man ganska många, eller hur?

You'll Never Walk Alone – Gerry & Pacemakers: Klassiska fotbollslag ska ha klassiska låtar. Men inga lag har en lika klassisk som Liverpool och Celtic när de kliver på planen. ”You'll Never Walk Alone”, som från början är en musikallåt, är en låt som hjälpt dessa lag, särskilt mina favisar Liverpool, i svåra stunder med sin text som handlar om att alltid hålla huvudet högt och fortsätta framåt med hjärtat fullt av hopp.

True Faith – New Order: New Order är en liten smygare i mitt musikmedvetande. Varför vet jag inte, speciellt eftersom de gjort låtar som den här. Ojämnhet kanske är svaret, vad vet jag? Med ”True Faith” har de i alla fall fått till det när de talar om för världen att de är uppåt på den drog som vi kan kalla för livet.

Lördagkväll - Söndagmorgon – Eldkvarn: Så här års är faktiskt den enda tiden då efterfester är ett alternativ. Anledningen stavas givetvis att vid denna årstid vill man aldrig att nätterna ska ta slut och att vandringen hem går som en dans. Eldkvarns låt ger mig alltid den där barnsligt glada känsla som infinner sig under sommarens nätter när livet aldrig är omöjligt.

Bridge Over Troubled Water – Simon & Garfunkel: Det är en gammal sanning att hur många coverversioner det än gjorts av en låt är alltid originalet bäst. I det här fallet är det bara hålla med när duons späda röster hjälper oss fram genom de svarta stunderna och över de mörka vattnen.

Tro På Varann – Uno Svenningsson & Eva Dahlgren: Mighty Eva betalar här tillbaka Unos sånginsats på ”Hjärtats Ödsliga Slag”. Resultatet blev fantastiskt och är en av de bättre svenska duetter som gjorts.

Gå Upp På Klippan – Ulf Lundell: Om det var den hoppfulle Lundell som tittade fram i den första låten på listan är det troende artisten som får avsluta samma lista. Och lite tro här och där har ju aldrig skadat någon, speciellt inte i dessa tider.