Som brukligt är vid alla stora högt tider ska man ju samla ihop tankarna och på något sätt sammanfatta det hela.Det ska vi göra här på Berget också när vi i form av en Spotify-listan stolpar de viktigaste stunderna under den helg vi kan kalla för midsommar.
Och vi kommer att göra det med en lista som kommer att innehålla mycket otroligt bra musik, en del lite mindre bra och en som inte är helt rumsren.
Den kommer också att ta oss från den där spontana festen på onsdagkvällen då hela helgen kunde blivit förstörd i bakfyllans tecken till tidpunkten undetecknad fick hysta ut en tjej som bara ville sjunga och aldrig gå hem.
Roligt hade vi hur som helst och det hoppas jag att ni får med denna lista också.
Inget Bra För Mig Själv – Eldkvarn: Denna låt blev liksom hela helgens ledmotiv. För allt sedan ett par glas vin blev till sju-åtta flaskor (inte var dock men ändå) redan på onsdagskvällen var vi liksom inte så där jävla lysande för oss själva under resten av midsommar heller.
Paradise City – Guns n' Roses: Får symbolisera vår torsdagskväll på det ytterst tveksamma stället Röde Orm. Men varför är då detta torsdagskvällen? Jo för att det precis som stället lika mediokra coverbandet Värmlandspojkarna lyckades med att massakrera denna underbara låt till en hög med bajs.
Seven Nation Army – White Stripes: Trots att det stora flertalet aldrig kommit längre i låten än det inledande riffet eller ännu mindre vet att låten heter ”Seven Nation Army” blir alla tokiga bara de får höra inledningen. Det står med all önskvärd tydlighet klart efter en midsommar i Grebbestad. För om det så är ett fullsatt Röde Orm eller två ensamma killar vid en vägkant så räcker det att man försiktigt nynnar ”naa na na na naa naa” för att alla ska fylla i. Kul tyckte i alla fall vi när vi gjorde vårt "vetenskapliga" test.
Det Kliar På Kuken – Eddie Meduza: Ja jag vet att det är lågt, det ska erkännas. Men samtidigt ska det också erkännas att det är otroligt roligt. Speciellt med lite hojtarolja i venerna. Det bevisar det faktum att de som innan midsommar varit de mest förhärdade Eddie-motståndare ändå sjöng och skrålade med i hans musik under Grebbestadsdagarna.
Dancin' On Pole – Three 6 Mafia: Vår egne lille muskelbyggare tjatade hål i huvudet på alla som ville lyssna om hur otroligt hård denna låt var. Det var den också upptäckte vi andra när den väl sattes på. Tung och ”feministisk” hiphop rätt upp i kosmos. Beaten fick också låtönskaren att börjar dansa runt en stång som en slags bonus.
Skomakar-Anton – Vikingarna: Dansbandsmaffian skulle ju få sitt också under helgen. Det fick bli en snutt om en gammal man som går till dansbanan för att titta lite på unga flickor. En ganska angenäm sysselsättning om ni frågar om.
Get Down With It – Little Richard: Det är inte bara hans frisyr som gränsar till vanvett. Hela Lille Richard är ju rätt så tokig på scen. ”Get Down With It” är inget undantag där orden stundtals med minsta möjliga marginal för plats i killens mun. Största insats gör dock trummisen som för att låna den store musikrecensentens ord: ”Driver hela jävla buffelhjorden framför sig i den här låten”.
Dansen På Sunnanö – Sven-Bertil Taube: Är det sommarens allra största högtid är Taube aldrig långt borta. Denna låt blev också anledningen till att jag dansade vals för första gången på väldigt länge. Taktfast och ganska bra dansare blev omdömet av denna comeback, så det så.
Thunder Road – Bruce Springsteen: Midsommarhelgens största allsång, vilket finns bevarat på otäckt många filmer. Många förstörda röster skapade det också, röster som det kommer att krävas långa läketid för, Men så ska det vara. När det midsommar, Grebbestad och det är Bruce Springsteen.
Dagny – Owe Thörnqvist: Om Thunder Road var allsångstoppen var utan tvekan denna bit bottennappet då det inte spelade någon roll hur många gånger vi än försökte runt sill- och grillkorvsborden. Det blev bara dåligt, uselt och en enda längtan efter att det skulle ta slut så man äntligen fick fortsätta med att äta och framför allt dricka. Men låten på riktigt dock en ganska habil sak.
Don't Stop Believin' – Journey: En låt som leddes fram till mig av en mycket övertygande herre boende i Stockholm. Och detta med orden att den är den ultimata powerballaden. Det är väl bara att hålla med. Detta är en tung balladhistoria.
Nej, Så Tjock Du Har Blitt – Fernandoz: En mycket egendomlig titel och hur märkligt det än kan låta blir det faktiskt bara ännu mer egendomligt ju längre det hela håller på. Men så är den ju med på skivan ”Tokhits” också ...
Great Balls of Fire - Jerry Lee Lewis: ”I've Got The Devil In Me!”. Så sa Jerry Lee Lewis under inspelningen av den låt som kommit att bli hans största hit. En känsla som också var på vippen att få den då djupt religöse Lewis att avbryta allt vad inspelningar hette på legendariska Sun Records. Tack och lov fick någon honom på bättre tankar.
Summer Of 69 – Bryan Adams: Meningarna ”I got my first real six-string. Bought it at the five-and-dime. Played it till my fingers bled. It was the summer of '69” skulle ju kunna få en att tro att denna sång enbart handlar en sommar med grabbarna och den nya gitarren. Glöm det. Den där sommaren 69 handlar även om en tid med ganska mycket av en sysselsättning med namn efter siffran.
Black Cab – Jens Lekman: Låten som stängde festhelgen då detta blev det sista valet innan kvinnliga dj:n under den sena midsommardagskvällen med milt våld blev utföst från vår stuga. Men sämre saker går ju att avsluta med.
Thunderstruck – AC/DC: Till sist har vi sparat på det riktigt breda krutet. Dock bara som video då Spotify och AC/DC inte alls kommer överens. Därför blir det en filmsnutt från låtens sensationella framförande på Donnington 1991 där Angus Young med en hård näve i luften hälsar 120 000 tokiga personer välkomna och sedan lirar för allt vad tygen håller. Stor och ytterst manlig musik. Jag är också ytterst förälskad i trummisen Chris Slades två pukor som hänger vertiklat bredvid honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar