torsdag 3 februari 2011

Veckans citat

"Anyone who thinks they are bigger than
Liverpool is stupid and irresponsible"

Liverpools tränare Kenny Dalglish, av många kallad "King Kenny", ställer saker och ting till rätta angående vad som gäller i klubben han tränar.
Det finns några spelare de senaste åren som ansett sig vara en aning större än laget. men frågan är om han ändå inte tänker på någon speciell spelare. Någon som försvunnit den allra senaste tiden ....

En blomma i NÄL:s korridorer

Nya grattisgivar redan idag må jag säga.
Denna dag blir det en sådan där "uppvärmning-inför-nästa-års-35-års-gratulationer" som jag skrev om redan igår.

Så till verket.
Idag ska vi skicka våra hyllningar till ingen mindre än Erika Nabrink, denna blomma i NÄL:s sjuksköterskekår.

Det var ett år sedan vi grattade hennes sedan och därför är frågan högst befogad.
Hur har hon laddat upp inför sin 34:e födelsedag?

Tja. Det nyrenoverade huset på Bleket har inretts och mysats till betydligt under de tolv månader som gått.
Erika har också som sista slutkläm inför födelsedagen även tagit bort kroppens nästmest onödiga del, efter svindlande menlösa svanskotan, nämligen blindtarmen.

Men framför allt har hon under året beslutat att göra sin kärlek stora Urban, som om han hade varit amerikansk brottare hetat "The Exterminator" till en äkta man.
Och när jag skriver beslutat vet alla vi som känner Erika "The Doer" Nabrink att Urban hade väldigt lite att säga till om i denna fråga.
Och varför skulle han? En underbar, och bestämt, kvinna ber en gifta sig med henne, det är väl bara för böveln att hänga med.
Ett uppfriskande tilltag hon gjorde under midsommarhelgen om ni frågar mig. om ni frågar mig.
Bröllopet kommer att hållas a'la Las Vegas-style on location i maj. Just det. Det kommer att hållas i Syndens stad, Las Vegas, Nevada USA. Ett arrangemang vi får anledning att återkomma till.

Men tills dess ett stort grattis och med tanke på vart det ska resas kommer här en låt från 1970 års Las Vegas. Det är naturligtvis Elvis himself som med sin snyggaste Vegas-dräkt på sig tar sig ton och sjunger "In The Ghetto".
En låt som egentligen inte har något att göra med Erika, 34, andas perfektion.

onsdag 2 februari 2011

Oh Jacob - You're so dreamy

Nästa år är ett år då 35-årsdagarna kommer att stå som spön i backen.
Extra skönt då att man redan i år får chansen att öva upp sina kunskaper i att gratta "jämna" födelsedagar genom att man känner folk som är födda detta magiska år 1976.

Först ut i raden är Sofia Christina Olsson, eller som jag en gång omnämnde henne i ett gruppmail innan vi skulle åka till Stockholm för några år sedan, "Miljöhäxan på Blåkulla". Ett namn som naturligtvis gav eko och en aning dålig stämning inför den resan.

Nu är vi dock bra vänner igen och jag räknar in henne som en av mina allra bästa vänner som även delar mitt största intresse, bokläsning.

Visserligen firades hon av med ett litet kalas för någon vecka sedan. Men eftersom hon mest höll detta kalas med blå hajtårta på menyn för sin tvåårig son Theo, eller som han i latinsk folkmun kallas "Deo", är det ändå på sin plats med ytterligare ett grattis.

Så det är med ett stort hjärtligt grattis och förhoppningar om den fantastisk dag (vilket borde inkludera någon form av taco på menyn) som jag lämnar henne med ett Youtube-klipp som jag vet hon kommer att slicka sig om munnen åt.

Vad är väl en festival mot en kyrkogård?

Vad gör man när festivallunken gör sig alldeles för hårt påmind?
Jo självklart sätter man sig i bilen för att gå runt på kyrkogårdar.
I alla fall om man heter Apan och är på Peace & Love-festivalen i Borlänge.

Så där satt jag då i vår hyrda minibuss av märket Ford en junidag 2009 ivrigt spejande efter Stora Tuna kyrka som är belägen utanför Borlänge.
Stora Tuna kyrka är för övrigt den största landsortkyrka jag någon sett, den ligger också officiellt på topp tre-pallen av landets landsortskyrkor.
Anledningen till detta är att kyrkan som började byggas mitten av 1400-talet ett tag var ämnat att bli domkyrka i "Dalarna & Bergslagen ovan Långheden"-stift.
Av detta blev nu ingenting och istället för en domkyrka fick Stora Tuna-borna en av landets största kyrkor.

Anledningen till resan var dock inte att titta på kyrkan utan den stavades det infall jag fick om att besöka den svenske supertenoren Jussi Björlings grav på kyrkogården, en kyrkogård som även den måste vara landets största för att ligga på landsbygden.
Storleken på området gjorde också att jag fick mig en rejäl promenad då Björlings sista sovplats inte var alltför väl utplacerad. Efter en dryg timma och en radda samtal med en trevliga ortsbor hittade jag dock mitt mål och kunde åka hem igen. En hemkomst som resulterade i att fick utstå huvudskakningar och skratt över mitt tilltag.

Jussi Björling föddes för övrigt för 100 år sedan just denna dag i Stora Tuna socken och därför är det på sin plats att säga grattis till en av Sverige mest berömda personer genom tiderna.
Tyvärr fick han inte vandra speciellt länge på jorden då han efter ett liv fyllt med hårt läskande dog 1960 och sedan begravdes i sitt barndoms landskap.

Nu kör hans kanske mest kända sång, "Till Havs". En pampig historia.

tisdag 1 februari 2011

Ukraina - De vårdade balkongernas land

Jag fullständigt älskar pampfasoner.
Det är också därför jag har ett speciellt gott öga till Östeuropa. För ingenstans är pamparnas fasoner så förfinade och genial som på andra sidan järnridån.

Senaste påhittet kommer från Ukraina där myndigheterna inför det stundande EM-slutspelet nästa år kommit fram till att städerna där matcherna går ska hållas rena och prydliga under arrangemanget.

Dekretet som gått ut innehåller bland annat det inom en 500 meters radie från arenorna är helt förbjudet om att hänga kläder på balkongerna. Detta eftersom myndigheterna vill ha snygga balkonger och att klädhängning på dessa skulle "förfula stadsbilden".
Tvättade kläder skulle kort och gott göra att stadsbilden så vansinnigt ful att de tillresta fotbollssupportrarna skulle må illa.
Ett härligt tilltag som andas så härliga kommunisttakter att man bli yr av glädje.

Nu har dock myndigheterna i Ukraina kanske "skitit i det blå skåpet".
Kvinnoorganisationer i landet har nämligen slagit fullständigt bakut och protesterat vilt mot beslutet.
I någon dag sedan demonstrerade bland annat ett stort antal kvinnor ur föreningen Femen (medlemmar i gruppen syns på bilden) med parollen "Våra balkonger är våra slott".

Hur genomförde de demonstrationen?
Jo från en balkong, utan kläder på överkroppen i flera minusgrader.
Stort det också faktiskt, framförallt minusgraderna.

Inge vidare fjutt på brasan



Det är väl synd att säga att Fernando Torres är älskad på Merseyside runt Anfield för tillfället.

Självklart är han ingen större favorit hos mig heller just nu, även om jag för alltid kommer att komma ihåg hans mål i den röda tröjan.
Men att bränna saker är jag, om det så gäller böcker, skivor, tröjor eller flaggor, alltid emot oavsett vad man tycker om saker och ting.

En sak är dock ganska rolig med detta Youtube-klipp. Satan vad dåligt tröjan brinner.

Dessa arga unga män borde nog ha gått i skola hos några flaggbrännare från Mellanöstern innan de skred till verket.
För säga vad man vill om arabiska protestdeltagare - De kan banne mig få textiler att brinna hårt.

En av svensk humors största juveler

Det är nästan skamligt att säga men faktum är att jag i min dvd-samling under alldeles för lång tid saknat saknat en av svensk humors största juvel, "Percy Tårar".

Vad det beror på att jag efter att efter mystiska omständigheter blivit av med mitt förra exemplar inte har återinvesterat i serien vet jag inte, kan nog bara skylla på slapphet och en nästan straffbar nonchalans mot de stora humorkonsterna.

Under natten mellan lördag och söndag efter en blöt kväll på syndens boning "Mortens" gjorde jag i alla fall slag i saken och beställde mig ett nytt exemplar av Killinggängets mästerverk.
Och när nu det alldeles fräscha och inplastade omslaget kom i min brevlåda kände jag att detta tillfälle bara var tvunget att bli en bloggpost.

Så snart min vänner ska jag, efter en del skatteberäkningar, sätta mig ner och skratta läppen av mig till guldkorn som dessa:


Jonas Inde som något främlingsfientlig och förskräcklig ungdomsbaskettränare, en syn som inom alla idrotter tyvärr är allt för vanlig.
Sanslöst kul är hur som helst klippet och Inde är som klipp och skuren för rollen med sitt inneboende vansinne som alltid ligger och bubblar vid ytan.


Robert Gustafsson och Henrik Schyffert ligger inte långt bakom när de driver hejdlöst om hur det kan gå till när nöjesnätverket Stallmästarbröderna tillsätter teaterroller.
Att den även citat som "Snackar vi huvudroll, då ska dolmen in. Och det vet du." är bara ytterligare en lysande anledning till att man kan titta och lyssna på detta klipp hur många gånger som helst.

måndag 31 januari 2011

This is still Anfield

När det nu verkar som om att Fernando Torres kommer att lämna Liverpool FC väljer jag att endast kommentera detta så här:

Anfield kommer även i fortsättning att vara Anfield och hur många titlar än Torres kommer att vinna i Chelsea kommer han aldrig får höra sin hemmapublik sjunga med denna ljudstyrka igen.

Sådant här går nämligen inte att köpa för pengar.

fredag 28 januari 2011

Brandlarm - The Trollhättan Way

"Brandlarmet har gått. Vi utreder saken.
Invänta vidare instruktioner."

Hotell Swania i Trollhättan visar en ny approach när det gäller det där med brandlarm. Denna instruktion gavs nämligen de boende på hotellet vid branden under natten mot torsdagen.
Meddelandet avslöjades av en av dagens Skavlan-gästerna , amerikanske jazzsångaren Kurt Elling som var gäst på Swania under brandnatten.

Eller var meddelande kanske bara ett slags uttryck om att hotellen inte vill skicka ut sina gäster i vinterkylan i onödan? Dom har i trots allt betalat för rummen ...

Elvis maffiga fredagsmacka

Det är uppenbarligen fredag och vad kan då vara bättre än att svepas in i en maffig ljudbild målad av Elvis Presley.

Här ska vi få nu få se och höra "The King" ta fram den stora penseln på Hawaii 1973 och skapa ett konstverk så mäktigt att man nästan inte vet var man ska sätta munnen någonstans.

Det är också när man hör insatser som denna, när han i "An American Trilogy" besjunger sin kärlek till gud och sina hemtrakter i Dixieland, som man inser att han kanske är de störste ändå.

Naturligtvis är det en stor tvistefråga. Men i mitt tycke är denna period, 1969-73, den tid som Elvis stod allra högst på himlen.

Då hade han de svulstigaste arrangemangen på låtarna, rösten var som bäst och hans scenkostymer balanserade precis på rätt sida av vansinnesstrecket.
Denna verison av "An American Trilogy" motsäger inte denna åsikt.