tisdag 5 maj 2009

Tokig, tokigare, Zampa

Så behöver vi inte leta efter världens tokigaste fotbollskommentator längre.

Carlo Zampa heter han och håller uppenbarligen på AC Roma.
Här får vi höra honom gå upp och ner, mest upp, först under Romas 3–2-vinst mot Cagliari denna säsong och sedan lagets 4–0-kross av Juventus säsongen 03/04.
Och för späda på hans objektivitetsfaktor kanske man även ska berätta att han under många år arbetade som speaker på just Romas hemmamatcher.

Snygga mål men framförallt en fullständig tokgök i all sin prakt.




Veckans Disney

KUSIN KNASE

Födelsedag: Den 2 augusti 1964 i den italienska Musse Pigg-tidningen "Topolino" nr 453. Till Sverige kom Kusin Knases debutserie först i Kalle Anka & C:o 15/65. Men då hade vi redan mött honom i både nr 1 och 14/65. I 1/65 försökte han lära Kalle hur man rationellt sparade tid. Det gav inget lyckat resultat.

Släktingar: Pappan Unkas Anka, mamman Lucinda Lom, brodern Snorke Anka och kusinen Kalle Anka

Käraste: Gloria, en flicka vi inte har träffat i de svenska tidningarna.

Bostad: Tidigare bodde Knase långt från Kalle Anka. Han behövde använda flyg och tåg för att nå fram på besök. Idag bor han i ett äldre hus i utkanten av Ankeborg.

Yrke: Tja! Han har, otroligt nog, haft en viss framgång som journalist. Vill nog helst vara personlig rådgivare eller företagskonsult.

Hobby: Sundhetsapostel, forsränning med tunna, dekoratör, kattälskare och mycket mer.

Klädsel: Toppluva och tröja. Idag känner man igen Knase på sitt stripiga hår. I början av karriären var det ljust och vågigt.

Övrigt: Knases största fiende är Kalles katt Kisse som utsätts för obehagliga upplevelser varje gång Knase är i närheten. Knase har stor fantasi och är mycket vimsig. Likväl klarar han sig helskinnad ur de flesta situationerna. Skapad av Dick Kinney för Disneystudions produktion av serier för den icke-amerikanska marknaden.

Kusin Knase på andra språk:
Danska: Fætter Vims
Finska: Touho Ankka
Engelska: Cousin Fethry
Tyska: Dussel Duck
Franska: Popop
Italienska: Paperoga
Portugisiska: Peninha

måndag 4 maj 2009

Ett litet ord på vägen

SUMPRUNKARE: Sumprunkare är en äldre yrkesbeteckning för en person som syresätter fisksumpar genom att skaka dem så att vattnet i dem byts ut.
Rent praktiskt gick det till så att skärgårdsfiskare som seglat till en stad för att sälja sin fångst förvarade den i sumpar som var bundna under båtarna. Sumprunkarna fick sedan gå dit på nätterna och gunga båtarna fram och tillbaka för att friskt vatten skulle strömma i sumparna och hålla fångsten vid liv. Det kan också nämnas att yrket hade ytterst låg status och var inget man talade högt om på tiden då det begav sig.

Idag används ordet sumprunkare ofta som ett skällsord.
Ordet sumprunkare används bland annat av Kapten Haddock i Tintinalbumet Koks i lasten. Och bara att Haddock har använt ordet är större än störst.
För alla ord som sagts av en herre som kört med det oerhört anvädbara Pyroman-apa är värda att hylla.
Pyroman-apa, vad säger man?
Världklass.

Som avslutning är det väl bara konstatera att man inte trodde att det gick att tjäna ihop till livets torft med gamla fina okvädningsordet sumprunkare.
Om det går/gick att försörja sig på ord som, krake, usling, latbuk, jubelidiot, bålnöt eller lortpadda ska jag låta vara osagt. Men andra roliga ord är det lika fullt.

lördag 2 maj 2009

"En etta på Balladen"


Förutom att den har givit upphov till det sköna Uddevalla-uttrycket "Hon är solklart värd en etta på Balladen", ett uttryck som är ett av de största betyg man kan ge en kvinna då det betyder att man skulle vara villig att ge upp allt för henne, är Balladvägen på Hovhult också ett ganska skönt ställe på jorden.

Få ställen är så baktalade i Uddevalla som Dalaberg och Hovhult.
Och visst. Husen är ju vanvettigt trista, bebos av en hel del uppgivna människor och det finns massvis med problem i de båda områdena.
Men samtidigt finns där också massvis med liv, liv som är svårt att hitta någon annanstans i Uddevalla.
Speciellt gäller detta de norra delarna av Dalaberg och Hovhult där de trevliga innergårdarna på Hyggestråket, Svedjestråket och Trubaduren där Balladvägen ingår sjuder av liv.
Det är barn som gungar, leker jage och spelar fotboll samtidigt som deras föräldrar slänger käft med varandra. Och har man tur att komma till området runt middagstid en lördag får man sig även en resa genom olika matkulturers köksos.

Kontrasten blir sedan slående när man går de få stegen från hyreskasernerna på Trubaduren till villorna på västra Hovhult och senare även Fasseröd.
För plötsligt stelnar omgivningen till för att bli Medelsvensson. Visserligen lite mer trygg men också betydligt tråkigare.
Det enda som syns till är otroligt vältvättade bilar och välklippta gräsmattor.
Inga barn syns till och nästan inga vuxna heller och de få som kan siktas håller sig sin kant och antingen tvättar bilen eller klipper gräset.

Men framförallt är det avsaknaden av barnen som märks tydligast.
För varken bland de ensamma gungorna eller på den tomma fotbollsplanen finns dom.
Om det är den högre ekonomiska standarden som gör att de håller sig inne eller sysselsätter sig med andra saker på andra ställen ska jag låta vara osagt. Tråkigare gör det i alla fall dessa kvarter.

fredag 1 maj 2009

Kärleken blommar i glassfrysen

Om kärleken är ett tecken på att våren är här har den sannerligen kommit nu må jag säga.

Något annat går väl inte säga när nu till och med GB-gubben gått och skaffat sig damsällskap inför sommarens myskvällar.

Och visst verkar hans tjej var ett bra val med matchande kläder och rolig peruk och är mycket väl ett val som kan locka fram ljudet av bröllopsklockor vad det lider.
Enda tveksamheten skulle vara hennes något överdrivna sminking.

Stort är det hur som helst och till de människor som ylar om att Kronprinsessans förlovning med Daniel är det största som hänt på kärleksfronten i år säger jag bara.
Lugna ner er.

För att glassgubben numera kilar stadigt är så stort att det knappt är fattbart.
Det enda jag komma på som är på samma nivå är den där dagen under tidigt 80-tal när jag fick reda på att ICA:s egna gubbe, ICAnder, hade en käring där hemma.
MonICA hette hon och var även hon ett rekorderligt fruntimmer med brunt hår och orange 70-tals förkläde med praktiska fickor.
Inga extravaganser utan en kvinna som kunde göra ett ordentligt handtag i butiken.

Veckans musikvideo

Apans kamp för bra musik går vidare, och menar han inte Rhapsody in Rock.

Florence Valentin är gruppen som denna vecka har lyckats passera nålsögat och detta med deras senaste singel "Spring Ricco", en låt som skrivits i bakvattnet av dödssparkningen av Riccardo Campogiani på Kungsholmen 2007.

Gruppen har
funnits sedan 2002 och fick nästan direkt en hit med "Allt dom bygger upp ska vi meja ner". Större än ett framträdande hos Sen Kväll med Luuk blev det dock inte.
Kanske går det bättre nu när gruppen släppt sin tredje fullängdare, "Spring Ricco".

Titelspåret och första singeln är i alla fall väldigt bra och bär minst sagt starka drag av Glasvegas musik och texter som blev så populär i vintras.
Att sedan sångaren och låtskrivaren Love Antell även är med i Hälsingerockarna Perssons Pack gör ju inte saker och ting mindre lysande.

torsdag 30 april 2009

Ett långhårigt högmodigt troll

Dagens fråga:
Hur många personer kan klappa i otakt vid ett och samma tillfälle?

Svar:
Så många som går in på en Rhapsody In Rock-konsert.
Det står klart nu när TV4 visar 10 år med Rhapsody In Rock och kreti och pleti får släppas lösa på de mest vitt skilda sätt.
En sak har de dock gemensamt. Det är ingen som vaggar eller ens klappar i takt. Det spelar ingen roll om det boogie, rock, eller någon släpig historia som bjuds, pöbelns diggning havererar obenhörligt ändå.

Rock-pastorn Robert Wells är ju också värt en liten vers bara han också.
Och när man ser honom känns det mycket passande att TV4 valt att visa programmet just denna vecka då Högmodet härskar här på Berget.

Jag känner inte karln men nog måste man ge höga högmodspoäng till Wells.
Ulf Lundell, Kent och Lars Winnerbäck kan ibland beskyllas för att vara en sumla pretentiösa många många.
Men när det gäller att ha tendenser till att lätta från förnuftets jordyta så är det väl skurmoppen Wells nummer ett.
Musikaliskt vid tangetern går det naturligtvis inte att snacka bort Robban utan mer vad det är han använder talangen till som upprör.
Att köra motorcykel på scenen och spela keytar, denna djävulens korsning mellan gitarr och piano, är varité och inte underhållning. Möjligen var det underhållning när häst och vagn samsades med bilar på vägarna men inte på 2000-talet.

Sedan kan ju undra vad som driver ändå artister som Lena Philipsson och Jill Johnsson till att ställa upp när Wells ska gå på vatten, spela på snurrande flyglar och allt vad tokstollen kan komma på.
Men förmodligen är det så enkelt som Spelredaktören uttrycket:
"Degen måste ju in på något sätt"

Men störst dom ska naturligtvis inte falla över Wells eller de andra på scenen, de tjänar ju bara pengar.
Nej de som borde ta sig en rejäl funderare ändå dessa stora mängder människor som går och tittar på eländet.
För bra går det ju för konceptet men detta är satan i mig inget försvar för att det ska vara bra, snarare tvärtom.
Kan vi inte se, och framförallt höra, att klassisker sablas ner på löpnande band under de svindyra minuter som man bevittnar är det ytterst synd om människor.
Ett litet försvar kan möjligen vara att det är trevligt och socialt umgänge med vänner. Men finns det då inte bättre sätt att umgås på än att sitta och "njuta" till ocker?

Trams och fördummande är det och inget annat, ett fördummande som alltså fått hålla på i tio år.
Och sedan undrar man varför jorden är på mot undergång.

Jag har, som synes, länge haft en avsky mot Rhapsody In Rock så nu får ni ursäkta om det blev hårda papper men skiten var tvungen att komma ut.

En annan sak:
Skrattade vi inte lite för länge åt Robert Gustafssons Tony Richardsson-imitation?

Spelhörnan

X-Men Origins: Wolverine
Multi
(Activision):
Betyg: 1 Herr Nilsson

Att man aldrig lär sig att inte sätta något hopp alls till spel ihoprafsade efter biofilmer.
Men nu var det i alla fall dags igen då jag skulle spela det nya Marvel-spelet med den hårige Wolverine i huvudrollen.

För jag ville verkligen att det äntligen skulle komma ett superhjältespel som i alla fall är hyfast spelbart.
Men jag kommer att få vänta ytterligare en tid för bra filmspel med superhjältar verkar vara en synnerligen tuff uppgift att gå i land med.

Återigen får vi nämligen uppleva ett hafsverk vars enda syfte är krafsa ihop ännu mer pengar runt konceptet när vi får följa killen med de vassa naglarna från kraschen i en djungel till dagen då han får hämnd för alla oförrätter han råkat ut för.
Standard 1A manusmässigt alltså och det är ambitionsnivå som genomsyrar hela klabbet, förutom de delar där man inte ens orkat att bry sig om att komma upp i den standarden heller.

Nej gott folk på Activision detta får ni inte godkänt för.
Det är bara, för 20th Century Fox skull, att filmen som har premiär1 maj är bättre. Annars kommer Marvel, X-men och Wolverines goda namn att släpas i smutsen.

onsdag 29 april 2009

Veckans citat

"Min ödmjukhet är störst i Sverige"

Författare Per-Olof Enquist greppar under en intervju ett hårt tag om relingen på M/S Högmod och med ett sådant, medvetet eller ej, uttalande är nog inte ramla av än på många år.

Ett litet ord på vägen

HÖGMOD: (grekiskans hybris) innebär en alltför stor självuppskattning och självhävdelse, motsatsen till ödmjukhet (eller som ödmjukhetens gudinna själv kallar det, Fröken K-tillståndet).

Högmod betraktas i många kulturer som någonting klandervärt. I antikens Grekland straffade gudinnan Nemesis sådana självhävdande handlingar som gick över gränsen för det rätta måttet, det passande.
Alla de stora abrahamistiska religionerna, det vill säga judendom, kristendom och islam, ser högmodet som ett moraliskt tillkortakommande, en synd mot gudomliga förväntningar på människan. Inom romersk-katolska kyrkan räknas högmod som en av de sju dödsynderna.
Synden förknippas av någon anledningen med färgen violett och en häst eller påfågel.

Det är ju visserligen ett par dagar försent med ett ord på vägen.
Men herregud, jag är ju Apan på Berget och gör därför lite som jag vill. Samtidigt har jag av "människor", viljelösa varelser skulle jag mer vilja kalla dem, blivit anklagad för att vara definitionen av högmod och därför passar det ju utmärkt att jag lägger in denna post lite för sent.
Men vid sidan av undertecknad finns det ju en hel del sköna juveler som gett utlopp för inte helt nyttig självuppskattning. För högmod är en ganska rolig sida av människor.
Ta till exempel alltid återkommande Maradona med alla sina uttalande om hur förträfflig han är. Roms kejsare älskade att bygga statyer av sig själva och brände ner städer när det inte passade.

Störst konkurrent till Apan om titeln "Mest högmodiga person" måste nog ändå vara Nordkoreas lilla diktator Kim Jong-Il.
För kan man annat än älska en kille som säger sig själv ha lyckats med elva hole-in-ones under sin första golfrunda och att han är världens störste poet.
Nä. Jag tänkte väl det.