Tjolahopp. Idag är det påskafton, men inte märks detta på tempo i uppräkningen av påskveckans dagar.Visserligen blev det detta år 33 något av en vilodag för huvudpersonen då Jesus under denna låg och tog igen sig bakom sitt stenblock, men å andra sidan har detta blivit en desto mer hektiskt dag för de troende som denna bröt sin fasta och högg in på maten.
Påskdagen: Halleluja, fastan är över. Nu ska här frossas.
När nu Jesus hade dött var det under påskdagen dags att se om sig själv lite. Och som vanligt när man gjort uppoffringar ska man ta igen detta med råge och med mängder med mat. Faktum är att i gamla tider var det under påsken som man åt mest och inte, som nu för tiden, i juletid.
Traditionen med att äta ägg påsk kommer av att ägget symboliserar livet och pånyttfödelsen, en symbol som liksom passar som handen i handsken med resten av påskens tema. En annan och mer realpolitisk förklarning de många äggen på borden är helt enkelt att hönorna vid denna tid på året åter börjat att värpa igen och tillgången så att säga var god.
Men självklart ska alla häxor få sig vända även under påskafton och detta är upphovet till den påsktradition som alla barn älskar mest, den med påsksmällare. En tradition som uppkom för att man vill skrämma bort alla från Blåkulla återvändande häxor.
Dagens musikinslag blir äkta paret Mia Marianne & Per Filip, två människor med Jesus i sinnet och guld i strupen.
Sången de ska framföra är "Där Rosor Aldrig Dör", en sång om förtröstan inför döden och livet efteråt.
Och det är nog detta som jag tycker är det mest beundransvärda med kristna, eller rättare sagt religiösa människor i allmänhet, deras obändliga tro på att livet fortsätter efter döden.
Där har vi nog också receptet på varför många blir religiösa, man vill helt enkelt ha en försäkring inför döden om att man kommer att ha det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar