Om ingen uppfattat det än så har hösten ramlat över oss med full kraft.
Med andra ord blir det nu regn, blåst och allmänt gnäll från folk och fä.
Men det finns också en hel del positivt med hösten:
- Löven ändrar färg och sänker oss en färgprakt varje gång solen lyser.
- Det biter skönt i kinderna och man känner att man lever när man går till skolan eller jobbet.
- Man behöver inte gå utanför dörren på hela dagen utan istället spela tv-spel utan att få skuldkänslor och ilskna kommentarer från vänner och bekanta.
- De få dagar som är bra är också riktigt bra.
- Man kan få lyssna på lite mer laidback-musik och skruva ner tempot ett par hack.
Och luta oss tillbaka är precis det vi ska göra nu.
Om vi hade varit på ett disco hade klockan nu varit 01.30 och plattvändaren hade sagt.
"Nu är det dags att skruva ner tempo lite så vi kan få mysa och kramas lite".
Och eftersom jag ofta får höra att jag bara lyssnar på svensk musik och svenska texter ska jag denna vecka ta steget fullt ut.
Ord som love, better, music och fall är nu bannlysta till förmån för ord som kärlek, bättre, musik och höst.
Det blir kort och gott bara svenska artister som sjunger på svenska.
Nu kör vi!
För Dom Som Älskar – Ulf Lundell: Listans namn är hämtad från en strof ur denna otroligt bra låt. Var egentligen från början en upptempolåt, den versionen finns att uppleva på boxen ”Under Vulkanen”, men sedan Marie Fredriksson gjort den lugna varianten på sin skiva ”Den Sjunde Vågen” insåg Lundell att det lugn som låten skulle vara och ingenting annat. Det kan vi alla vara tacksamma för.
Sverige – Kent: Bara det faktum att Jojje Wadenius är med borde berättiga den plats på ganska många listor. Men nu är det på en höstlista som den låt om svensk midsommar har hamnat. Kents mest nationalromantiska verk, dock är det nationalromantik med en viss bitig samhällskant. Allt i sann Kent-anda.
Vår Sista Dans – Melissa Horn: Ibland är det bara helt omöjligt att lämna sitt gamla liv, hur illa och nedbrytande det än må vara, bakom sig. Du har varit där, jag har varit där och kommer säkert att hamna där igen. En bra låt som till synes många kan känna igen sig i.
Evelina – Peter LeMarc: Som Uddevallabo är det svårt att hitta något bra med Trollhättan. Men Peter LeMarc måste man ändå ge vår östliga granne. Här berättar LeMarc om en sen kväll på en restaurang där han sitter och spanar på en servitris som verkar väldigt bekant.
I Tveksamhetens Tid – Lisa Ekdahl: Mycket runt kärleken kan vara tveksamt. Här hör vi Fröken Ekdahl fastna i den limbo som kallas ovisshet om den andres känslor.
Märk Hur Vår Skugga – Epistel 81 – Imperiet: 1700-talets Stockholm var säkert en broklig historia med adel blandat med folk i den djupaste misär. Och mitt i allt detta, dock med klar tyngdpunkt mot misär, fanns Carl-Michael Bellman med sin penna och luta för berätta om sin samtid. Det är vi glad för nu så här 250 år senare då vi får äran att träffa sköna juvler som Korpral Mollberg, Fader Movitz och nymfen Ulla Winblad. Här hör vi Imperiet sjunga Grälmakar Löfbergs maka i graven i ett av svensk rokokos bästa verk där varje ord ger oss dofter och känslor om livet på 1700-talet.
En Sprucken Vas – Mauro Scocco: Även om Scocco skrivit många bra och lugna låtar själv är nog hans bästa lugna låt Lundells ”En Sprucken Vas”. Vi möter en trött man som tittar tillbaka på en kärlek som ebbat ut. Ett visst mått av hopp kan dock skönjas.
Det Regn Som Faller – Eldkvarn: Nu blir det uppgörelse med sitt eget missbruk. Under de tidiga 80-talsåren var det en dimmig Plura Jonsson som kunde ses vandra runt på Stockholms gator. Här får vi vara med när han tittar tillbaka på en dessa så kokainvingliga promenader. Hugg verkar han dock få i alla fall.
Till Jack – Inger Öst: Säga vad man vill om 70-talets artister. Men de tog i alla bladet från munnen när det var något de fann som helt uppåt väggarna. Här är det Inger Öst som tolkar Cornelis protest mot USA:s imperialistiska krig. Sången är skriven 1973 men skulle lika väl ha skrivits så här 36 år senare.
Allt Jag Minns – Thomas Di Leva: Klart att Sveriges märkligaste och mest sinnerliga artist ska få vara med på lista som handlar om att krypa upp i soffan och kura lite. Och Di Leva levererar som vanligt bra och stabil mysmusik. Mer är väl inte att säga om denna låt.
Sånt Jag Vill – Johan Rothstein: När jag gjorde lumpen gick Toms Tivoli med stor rotation på diverse skiv/CD-spelare. Numera har Tivolit stängt men deras sångare ger fortfarande ut musik och det just från hans senaste skiva som vi hämtar detta listbidrag.
Ännu Doftar Kärlek – Marie Fredriksson: ”Jag önskar du finns kvar när solen stiger. När natten blivit dag vill du ha mej då?” Så skrev en tjej en gång till mig. Klart jag ville, problemet vara bara att hon kom på andra/bättre tankar en tid senare. En tagg än i denna dag, det ska erkännas. En satans bra låt det i vilket fall.
På Egna Vingar – Björn Afzelius: Detta är Afzelius sista råd till sin då 19-åriga dotter innan gick bort alltför tidigt i cancer 1999. Det är också en av de sista inspelningarna han gjorde och det hörs nästan hur han kämpar för att slutföra sin livsgärning med sina sista krafter.
Vi Är Värda Så Mycket Mer – Tomas Andersson-Wij: Journalist-Tomas gör det han är bäst på. Levererar mellanolisk svensk visrock om livet i Stockholms centraldelar. För övrigt. Men har inte tänkt tankar som ”Den här stan är som ett pålagt skratt. Lika död, lika punktlig och lånad.”? Även i stad som Uddevalla.
Min Helande Tröst – Lars Winnerbäck: Linköpings finest drog till vår kontinents östra delar och kom hem med ett knippe låtar. ”Min Helande Tröst” är ett portträtt av den förrenade och smutsiga polska staden Krakow, en stad som många andra städer i öst står med ena foten i gammal socialism och den andra i den nya mer giriga världen.
Balladen Om Briggen Blue Bird Av Hull – Sofia Karlsson: Visserligen har Thåström mer svärta i rösten när han avhandlar Blue Birds undergång den där olycksaliga julaftonen 1872 vid Hållö fyr. Men eftersom han redan varit med får det bli Sofia Karlsson som får göra det nästan lika bra. Djävlar vilket väder det verkar ha varit på Smögen den där dagen.
Grimasch Om Morgonen – Cornelis Vreeswijk: Enligt vismakaren själv handlar detta om en morgon i sovstaden.Vi andra kan tolka som vi vill. ”Det finns ett särskilt slags ädelt vin, som man bör njuta försiktigt. För om man dricker det utan sans, förlorar det sin forna glans. Och du får kvar en tom flaska. Och bittra tårar och aska” är lysnade strofer som de flesta artister skulle skära av sig örat för att komma på.
Lasarettsvisan – Martiza Horn: Hela veckans lista har ju gått i dunklets tecken men vi har ändå sparat det allra mest deppiga och tragiska till sist. Och det Melissas morsa som ska framföra det när hon tar ton i skillingtrycket ”Lasarettsvisan” som handlar om den lilla tappra flicka som aldrig fick komma hem till sin egna lilla mor. Den som inte tycker detta är tragik har inget hjärta. Så är det bara.
En musikvideo som inleds med meningen ”Får jag lov att presentera några vackra män för er” kan naturligtvis inte stoppas undan hur som helst.
