"Fröken. Kan jag få notan?"

Det var bakfyllesöndag beställd och bakfyllesöndag blev serverat på Café Janson.
Inte för att betongkepsen varit speciellt stor eller tung med vanliga människors måttstock mätt men för undertecknad var det ganska illa. Jag har nämligen haft lite huvudvärk.
Men skit i det nu och låt oss istället fokusera på ursprunget till min kopfschmerz, lördagen som gick i Bacardins tecken.

Med på hela den långa färden mot natt var Kinneviksmannen, en kille som bland annat är känd för sitt bröliga yttre efter ett par groggar och sin västgötska dialekt.
Han och alla andra fick bland annat uppleva en färd som åter tog alla till landet där CJ tvunget ska berätta för alla hur allmänbildad han är. Något som visserligen inte är en lögn men som är ofattbart osexigt.
Den här gången blev han dock lurade in i fällan av Fröken K som med giftiga kommentarer hela tiden försökte varva upp den åsiktsmaskin som ryms i Christian.
Det var också en fälla som jag återigen villigt klampade in i likt en elefanthjord in i ett savannbuskage.

Vad man dock kan ge mig är att jag trots påstrukenhet i alla fall kom ihåg vem jag pratat med att vem jag träffat under kvällen. Det var det inte alla som gjorde... En glömska som ledde till sökningar på Eniro och Facebook. Plus att det gav mig otroligt roliga telefonminuter i morse.

Gode Gud: Heidi Klum

En annan av CJ:s underliga favoritsysselsättningar med etanol i kroppen är att säga till folk att man hört saker om dem.
Den här gången var det Kinneviksmannens ytterst rara flickvän som fick svara på frågan om det verkligen stämde att hon, som hennes pojkvän berättat, går igång på grismasker.
Smaka på den frågan. Det är ett så märkligt uttalande och ett minst sagt lika märkligt beteende att någon borde skriva en avhandling om det.

Tack och hej. I morgon ska vi avhandla allmänbildning och särskrivningar. Det kommer säkert bli lika konstigt det.