torsdag 27 januari 2011
Veckans citat
Thomas Wassberg visade prov på lysande psykolog- och peppningstakter när han som tredjeman dunkade Torgny Mogren i ryggen och skickade iväg nykomlingen på sistasträckan i VM-stafetten 1987.
Ja, vad är det egentligen hon vill ha?
Bataljen "original mot cover" fortsätter med oförminskad styrka här på det som gemene man kallar för Berget.Denna gång hämtar vi återigen inspirationen och motståndarna från höstens tv-hit "Så Mycket Bättre" när Christer Sandelin och Per "Plura" Jonsson går upp i ringen med varsin version av "Det Hon Vill Ha".
Blir det Sandelinds minst sagt poppiga 80-tals dänga, här i ett klipp med Style från ett sommarfagert Halden, som tar hem spelet?
Eller är det Eldkvarns starke man och hans cover som doftar fulla ställ och Springsteen som går hem med segern?
Valet är som alltid ert.
Etiketter:
Christer Sandelin,
musik,
Omröstning,
Plura,
Så mycket bättre
tisdag 25 januari 2011
Veckans ekonomiinformation
Ekonomiutbildningen fortsätter här på Berget, och fungerar i ärlighetens namn även som en slags inlärningprocess genom repetition för Apan.Denna gången har vi kommit till detta mystiska och omdebatterade påfund kallat Jobbskatteavdraget som när det presenterades skulle vara universalmedicinen mot alla slags nationalekonomiska krämpor i allmänhet och arbetslösheten i synnerhet.
Vilken inverkan det haft sedan det infördes 2007 är väl fortfarande lite osäkert.
Å ena sidan har ju inte arbetslösheten minskat nämnvärt och i jakten på att få tillbaka de utslängda miljarderna, drygt 74 miljarder, som reformen kostat har utsatta som sjuka och arbetslösa fått det betydligt tuffare.
Å andra sidan kan den låga minskning av arbetslösheten skyllas på den rätt hårda kris som världen gått igenom och denna kris har ju Sverige klarat sig igenom ganska bra.
Vad vi dock vet är att de allra flesta får ett pengatillskott i mitten på sommaren, pengar som de då kan lägga på konsumtion. Och det är just detta som är avdragets mening. De som förvärvsarbetar ska få mer i plånboken utslaget över ett helt år.
I praktiken är det ju dock så att de allra flesta får pengarna i en klump, oftast strax innan midsommar.
Och pengar i en klump brukar alltid betyda en sak: Köpfest av sällanköpsvaror.
Så med andra ord: Jobbskatteavdragets största vinnare är vänner på Siba, Onoff, Elgiganten och övriga elektronikvaror.
Andra vinnare är hantverkare som får komma hem fixa i folks hem. Arbete som delvis åter bekostas av staten i form av ROT-avdraget.
Men nu är det slut på politisk agitation och vi återgår till själva ämnet. Hur avdraget fungerar.
Enkelt sagt. En del av den inkomst du får under ett år (inkomst av tjänst och aktiv näringsverksamhet) blir till ett skatteavdrag som ska reducera den inbetalda skatten.
Avdraget ger också den som tjänar mest får största avdrag i pengar medan de som tjänar minst för störst procentuellt avdrag.
Värt att observera är att inkomst från sjukpenning, föräldraförsäkring eller pension inte ger något avdrag. Pensionärerna har dock fått kompensation i form av ett extra grundavdrag.
Så hur räknas det ut då?
Jo. Det du behöver veta om du vill göra exakt samma jobb som Skatteverket gör, är följande:
- Sammanräknad förvärvsinkomst (inkomst av tjänst + inkomst av aktiv näringsverksamhet)
- Ditt grundavdrag (Finns här)
- Din skattesats (kommunalskatt)
Sedan är det bara att räkna enligt formeln för de olika inkomstintervallen (variablerna finns längst ner):
-- 0,91PBB: (AI-GA)*KI
0,91 -- 2,72PBB: (0,91PBB+0,304(AI-0,91PBB)-GA)*KI
2,72 -- 7,00 PPB: (1,461PBB+0,095(AI-2,72PBB)-GA)*KI
7,00PBB -- : (1,868PBB-GA)*KI
Variabler:
SFI= Sammandräknad förvärvsinkomst
GA=Grundavdrag
KI= Kommunal skattesats
PBB=Prisbasbelopp (2011: 42800:-)
Två exempel, skatt 32%:
Den som tjänar 250 000 får då ett avdrag på 17 300:- (6,9%)
Den som tjänar 100 000 får då ett avdrag på 8 900 (8,9%)
måndag 24 januari 2011
Den bäste brudmagneten jag vet
När jag slog på Facebook idag såg jag att en gammal compadre från de unga dagarna, dagen till ära fyller år och trots att det alltför många år sedan vi syntes sköljde nostalgin över mig.Nostalgi från de "The Hazy Lazy Days" i Västergötlands pärla framför andra, Stora Levene, ett samhälle som för alltid kommer att finnas kvar i mitt hjärta.
Givetvis mest för att det var här min kära mormor och morfar levde sina liv i slit för och kärlek till alla människor de träffade på.
Men en annan stor anledning till kärleken till Stenskils gamla hemby kan också tillskrivas dagens födelsedagsbarn. Tobias Möller, som numera även lagt till ett Alderhammar i sitt namn.
Minns inte riktigt när vi träffades eller hur men mellan tummen och pekfingret var det någon gång i början av 80-talet på den spolade isbanan som strategiskt låg bakom mormor och morfars hus. Ett hus som var som ett nav då skolan låg på andra sidan häcken samt att badsjön och tennisbanan låg på andra sidan vägen.
Och på den vägen var det och tillsammans med Mikael Olofsson bildade vi under 12-13 år en stabil kedja som i stort sett sågs varje dag under helger och lov. Dagar som vissa gånger aldrig ville ta slut.
Och alla dess tillfällen har naturligtvis givit upphov till sanslöst många och magiska minnen.
Vi har i stort sett och gjort allt som jag önskar att varje barn ska få uppleva under sin uppväxt.
Vi spelade fotboll, ishockey, bandy, tennis, cyklade kapp, körde cross med mopeder, lekte krig i skogen, sköt ärtrör i lador till bönders stora förtret, apade oss för tjejer (något man aldrig slutar med för övrigt), fingrade efteråt på de charmade tjejerna och vi har åkt hem dyngfulla i bilar från så exotiska ställen som Rålanna, Främmestad, Larv, Lidköping och Skara.
Vi har till och med gått en och en halv mil hem en sommarnatt från festplatsen Mossbrott i ösregn.
Det där med tjejer blev också med tiden ett allt större intresse och det var på detta område som Herr Möller visade sina allra största färdigheter.
Han var kort och gått en djävel på brudar och en kvinna för varje tillfälle och hamn var det som gällde. Ett upplägg som också var helt rättvist då Tobias var en kille som kunde gå väldigt långt för att så att säga fixa dealen.
I denna genre återfinns inte minst minnet då unge Tobias satte sig på sin moped och åkte från Levene till Skara, en sträcka 35 kilometer ...
I takt med han sökte sig ut i världen, till Lidköping och Växjö med mera för att utbilda sig har kontakten blivit allt mer sparsam och håller sig numera till en klassisk Facebook-vänskap, även om diskussioner genomförts om ett återseende IRL.
Med dessa ord avslutar jag min slice of my youth heaven kallat tiden i Levene.
Den fullständiga om tiden på Vara-slättenfår vänta ännu ett tag. Men jag kan lovar er att den kommer och att den är väl värd att vänta på.
Men återigen grattis Tobias och tack för att jag fått lära känna dig, något jag aldrig tidigare fått tillfälle att uttrycka.
Vet inte varför men Alphaville med "Forever Young" kändes så klockrent stämningsmässigt
Det var en bra tid de där åren i Levene.
Damn vad vad det nyper i magen nu ...
söndag 23 januari 2011
När det konstiga blir konstigare
Just när man trodde att man hade sett det mest skruvade slår verkligheten tillbaka med en hård magsugande knytnäve.
Eller vad sägs om en grupp människor vars största fetisch är att vara inuti uppblåsta latexsaker.
Det som börjar som ett inslag om lite vanlig enkel latexfascination utvecklar sig till något som märkligt att det knappt går att beskriva.
Det är nog lika bra att nu tittar och bildar er egen uppfattning.
Eller vad sägs om en grupp människor vars största fetisch är att vara inuti uppblåsta latexsaker.
Det som börjar som ett inslag om lite vanlig enkel latexfascination utvecklar sig till något som märkligt att det knappt går att beskriva.
Det är nog lika bra att nu tittar och bildar er egen uppfattning.
lördag 22 januari 2011
Der Streif - Pärlan bland störtlopp
Just pågår 2011 års störtloppsupplaga av Hahnenkamm-Rennen, de berömda alpina tävlingarna som hålls i Kitzbühel.Tävlingarnas namn kommer av namnet på 17oo meter höga berget Hahenkamm (tuppkam) som skuggar den österrikiska byn Kitzbühel
Störtloppet i dessa berömda "tuppkamsloppen" är av de allra flesta ansett som det allra tuffaste och svåraste störtloppet i världscup-cirkusen. Något som gör att en vinst nerför "Der Streif" som banan kallas är det största man kan uppleva som alpin åkare.
Fram tills idag var den åkare som fått känna denna känsla flest gånger Franz Klammer. Men i dagens lopp vann franske Didier Cuche och därmed tangerade han Klammers rekord på fyra vinster.
Berömda lopp har också berömda sträckor och även om ni inte är så väl bevandrade i alpin skidåkning är sannorlikheten att ni hört namn som Mausefalle, Steilhang, Alten Schneise, Brückenschuss eller Hausberg.
Mest berömda är Mausefalle och Steilhang.
Mausefalle (Musfällan) når åkarna redan efter några sekunder och är ett hopp som har en lutning på dryga 80 procent (åtta meters höjdskillnad på tio meters åkning, ganska brant med andra ord). Hur brant det är kan ni ju förnimma om ni tittar på bilden med Hans Olsson och betänker att detta inte är Mausefalle utan en planare del av banan ...
Steilhang är ingen speciellt brant historia men är en tekniskt krävande del som åkarna tvingas träffa helt rätt då banans långa glidpartier följer på Steilhang.
Och om ni undrar hur det ser ut att susa ner för "Der Streif" kan detta klipp från österrikiska ORF som inför varje lopp kastar ner en daredevil utför pisten med kamera i handen.
Och nog kan man säga att det smäller till redan från start i Mausefalle, något som även åkaren i klippet håller med om.
fredag 21 januari 2011
Guds Hand sjunger om Guds Hand
Att Maradona har en egen låt är givetvis självklart.Och eftersom att det just är Maradona det handlar om känns det också helt själv klart att han då och då själv drar i med låten.
Här hör och ser vi ett klipp från dokumentären om Maradona där fotbollsguden sjunger sig stum i låten om sig själv "La Mano De Dios" på en lokal i Buenos Aries.
Och även om det inte är speciellt vackert och att man tackar herren för att han slog sig in på fotbollsvägen istället är klippet ändå vackert på något sätt.
Låten är också ett slag i magen på alla anglofiler då låtens titel betyder "Guds Hand" och refererar till VM-kvarten 1986 då Maradona som bekant boxade in ett godkänt mål i Englands bur.
torsdag 20 januari 2011
Veckans citat
Stoke-spelaren Jermaine Pennant visar upp nya bevis på att vissa fotbollsspelare kanske tjänar lite för mycket pengar.
Så här käck kommenterade han nämligen det faktum att spanska polisen i Zaragosa, där Pennant tidigare spelade, hittat hans 1,1 miljoner kronor dyra Porsche utanför järnvägsstationen.
Där hade bilen varit parkerad i fem månader, eller om man så vill. Sedan han lämnade Spanien och flyttade hem till England igen ...
Tillbaka till rötterna
Nä vad säger ni är det inte dags för lite "Old School West Coast"?Och eftersom svaret på den frågan alltid är ett rungande "hell yeah!" är det nu dags för att bege sig till USA och Los Angeles stadsdelen Compton för att lyssna på när musiken blev ordrik och riktigt riktigt skitig.
Vi ska kort och gott lyssna på lite klassisk "gangsta rap" och vilka är då bättre att lyssna till än N.W.A. (Niggaz Wit Attitudes) då denna grupp tillsammans med framför allt Ice-T gjorde genren populär i slutet av 80-talet.
Det är faktiskt så enkelt att utan Easy E, Arabian Prince, DJ Yella, MC Ren, Ice Cube och Dr. Dre hade vi inte haft någon Snoop Dogg, 50 Cent, Tupac, Wu-Tang Clan eller någon Eminem.
För trots att 90-talet blev ett ganska stökigt decennium med rivalitet mellan östkusten och västkust i USA, rivalitet som ju som bekant slutade med en rad dödskjutningar (bland annat Tupac Shakur och Biggie Smalls) är det från N.W.A. och de andra i LA som genren kommer.
Men så låt oss då åka till Los Angels allra mest slitna delar.
onsdag 19 januari 2011
Halleluja vilken låt!
Efter att Patti Smith vunnit musikslaget om den bästa "Because The Night"-version över 10 000 Maniacs och Bruce Springsteen går vi raskt vidare till nästa battle.Denna gången är det innerligt så det förslår när låten är genomvackra "Hallelujah" av Leonard Cohen.
Och om man ska välja ut vilka låtar som ska få tävla har man att göra då låten spelats in av drygt 200 artister på diverse språk och med skiftande framgång.
Den variant som de allra flesta föredrar är den osannolikt innerliga och lugna version som Jeff Buckley presterar.
Att detta är favoriten finner jag dock en smula underligt då den inte allas faller mig i smaken. Visst är det fint och vacker, men det är också det som är problemet. Det är för vackert och fint för att det ska bli riktigt intressant.
Mellanalternativet kommer från soundtracket till "Shrek" och görs av amerikanske Rufus Wainwright och är en hyllningsinspelning till just Buckleys version av låten. Extra kuriosa är Wainwrights version finns på soundtrackalbumet men att är en annan version som hörs i själva filmen. I filmen får nämligen John Cales sjunga sin variant, en variant som faktiskt slog igenom innan originalet riktigt kommit fram i ljuset.
Men vi har sparat originalet till sist då vi nu ska släppa lös Montreals starke man, upphovsmannen Leonard Cohen själv i sin mycket hesa, sträva och inte minst långa version av sin största hit.
Röstandet överlåter jag dock till er.
Lycka till.
En annan sak.
Är inte Cohen förresten löjligt lik Dustin Hoffman?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

