lördag 16 maj 2009

En man och hans skivomslag


Jag har alltid varit svag för Mr Blues Boy.
Därför är det inte så märkligt att jag fallit för det här skivomslaget.
Det kan inte ha varit några konstigheter på skivbolaget när det här skivomslaget till inspelningen av B.B. Kings konsert på Cook Prison.

- Howard. Hur ska vi göra med det här omslaget. Någon idé eller?

- Äh. vi ställer B.B. framför ena väggen på fängelset och skriver skivtiteln på vägen. Sedan låter vi honom göra en av hans patenterade miner när han spelar gitarr. Jäpp så var konvolutet klart.

Klart blev det och resultatet blev ett av historiens roligaste, stramaste och enkla skivomslag.

fredag 15 maj 2009

Veckans musikvideo

Låt oss resa tillbaka till rockens födelse och lyssna på en av pionjärerna inom Rock 'n' Roll.
För även om veckans klipp är från 1972 är ändå Chuck Berry en av The OG's inom rockmusiken.

Man kan även kallt konstatera att om inte Chucken funnits hade vår musikscen varit en betydligt tristare historia.
Få personer har nämligen haft så stort inflytande över det vi kallar för rock och dess utveckling som just Mr Berry. Han har även haft gigantiskt inflytande på de band och artister som skulle dyka upp senare.

Så med andra ord:
Ingen Chuck Berry, inget Beatles, inget Led Zeppelin eller ingen Bruce Springsteen, för att ta några exempel.
Men framförallt hade inte Angus Young i AC/DC haft sitt trademark, "The Duck Walken".

Ingen artist är dock någon riktig rocker om han/hon inte hamnat i klammeri med rättvisan.
Och även här föregår Berry med stort föredöme.

Redan 18 år gammal, 1944, blev för första gången arresterad, för väpnat rån, då han och en kompis tilltvingade sig en bil med en söndrig pistol.
Sedan har det så att säga rullat på.
1959 blev han kastad i fängelse sedan anställt en en 14-årig servitris på sin klubb. När det också visade sig att hon tidigare ägnat sig åt att sälja sin kropp åkte Berry in för transport av sexuella tjänster på fem år.
Men även längre fram i livet har den nu 83-årige herren visat upp ett visst tycke för yngre kvinnor och även hamnat i småbproblem för detta.

En lysande artist har hur som helst alltig var.
I detta framträdande med "Johnny B Goode" har även sällskap av en hyfsat känd herre och efterföljare vid namn John Lennon, en herre som vid ett tillfälle fällde följande citat om Berry: "If you tried to give rock and roll another name, you might call it 'Chuck Berry."

Stort plus får rocklegenden naturligtvis för sin skäna outfit men också för att han verkar vara Snoop Doggs pappa. Det är ruskigt likt rapgiganten.



onsdag 13 maj 2009

Veckans citat

"Här är man en kung eller en jävla sopa
Och till och med din morsa vet vilket"
Tomas Andersson Wij ger hela Stockholmseliten en rejäl känga. Själv står i sann präktig, och det som fått en del att reta sig på den förre journalisten, självgod anda vid sidan om allting.

tisdag 12 maj 2009

Veckans Disney

MADAME MIM
Födelsedag: 25/12 1963, då filmen Svärdet i stenen” hade premiär i USA
Släktingar: Inga kända
Käraste: Hon är svag för skurkar, speciellt Kapten Krook och Björnligan
Bostad: Hon bor i ett hus i skogen. Hon älskar lugn och ro och jagar vandrare och andra snyltgäster.
Yrke: Häxa.
Hobby: Kokkonst och svartkonst. Mim har emellertid ett stort intresse för teater. Kan kanske bero på att hon är en riktig filmhäxa. Mims favoritroll är prinsessrollen, antingen Snövit eller Askungen.
Klädsel: Klänning
Övrigt: Madame Mim har flera gånger samarbetat med Magica de Hex. Mim är emellertid en helt annan häxa. I serierna var hon länge en vanlig gammal dam som ibland behövde hjälp av Knatte, Fnatte och Tjatte. Mim värnar om natur och miljö och gillar inte tillgjordehet. Hon hjälper ibland folk om hon själv kan tjäna på det som t ex för att få lugn och ro. Genom sin förmåga att trolla fram de mest otroliga miljöer kan hon göra det bästa av varje situation. Annars har hon en katt, som alla andra häxor, som har stor respekt för sig själv.

Madame Mim på andra språk:
Danska: Madam Mim
Norska: Madam Mim
Engelska: Madam Mim

måndag 11 maj 2009

I Apans öron

"De sista ljuva åren" var en långkörare på Svensktoppen med Lasse Stefanz.
Men visst är de de första ljuva åren betydligt intressantare?

Och därför har jag, bara er skulle, satt ihop en liten trevlig Spotifylista på ämnet.
Musik som avhandlar barn/ungdomstemat på ett bra och riktigt sätt.
Men för att det ska bli bra och riktigt går det inte enbart att ha med Astrid Lindgrens bästa, skulle bli lite väl uppåt.
Nejdå. På Apans lista finns det även en hel del usla uppväxter representerade.

Mycket nöje i alla fall. Det är en sak som jag haft när jag suttit och petat ihop denna radda låtar.



Shoreline - Broder Daniel: Vi lägger ut från Göteborg och vi gör det med en låt som kanske aldrig skulle ha givits ut på skiva. För det var nämligen inte helt självklart att ”Shoreline” skulle varit med på Broder Daniels comebackplatta efter några tysta år för gruppen. När sedan låten om hur jobbig en stad kan vara mot unga människor kom med blev det gruppen största hit och en låt som alla popprinsessor kunde gråta till. Låten har även tolkats mästerligt av Anna Ternheim.

Och Jag Grät Mig Till Sömns Efter Alla Dar – Säkert!: Trots den käcka och hurtiga melodin gömmer låten en berättelse om hur besvärligt det kan vara att växa upp. Även om man som i Annika Norlins fall levde ett ganska skyddat liv och var skötsam.

Hat & Blod - Ebba Grön: Låt oss hänga med Pimme och de andra på en tur med tricken från förort i Rågsved till målet på T-centralen. En färd som doftar just hat och blod.
Family Portrait – Pink: Om uppväxten för tjejen i listbidraget från Säkert! var trygg är tillvaron i Pinks barndomsskildring desto mer kaosartad. Family Portrait ger en oss en tårtbit ur ett liv som alltför många barn tvingas genomgå.
Ut I Natten – Noice: Ett klassiskt problem från de flestas ungdom. Den om tvånget över att behöva gå ut för att inte missa något. Eller som Noice själva säger: ”Fast man kanske inte vill e de ändå nånting där ute som drar.”

Summer of '69 – Bryan Adams: En fullständigt sönderspelad låt jag vet. Men det är också en låt som visar att Mr Adams kunde göra bra musik. Han har också genom att minnas tillbaka till den sommaren 1969 gjort sig skyldig till en av historiens catchiga, och bredbenta, låtar
Vampyrflickan – Lasse Lindh: Man rår inte för vem man faller för. Lasse L minns här när han kärade ner sig i en minst sagt konstig tjej med slipade hörntänder och allmänt deppig livssyn.

Come Back And Haunt Me – Marit Bergman: Bland ryggsäckar fulla med sprayburkar och graffiti minns Dalarnas lilla energiknippe sina yngre dagar och saknade efter en död vän.

Growin Up – Bruce Springsteen: Bossen över all bredbent musik delar även han med sig av sin uppväxt. Här får vi oss en mycket slaskig och akustisk historia om hans yngre år runt Ashbury Park i New Jersey.

Sunkissed – Popsicle: Jag vet inte vad det är, men jag blir glad av denna låt. Den har något somrigt och för mina drömmar tillbaka till mina sommarlov hos mormor på Varaslätten.

Ta Min Hand – Eldkvarn: Plura Jonsson är en av Sveriges största musikpoeter. Så självklart ska han få vara med när det ska diktas om ungdomsåren. Här får vi följa med tillbaka till St Persgatan i Norrköping på 60-talet. Vi får också stifta bekantskap med Zigenar-Jacko, en märklig man som slogs med så väl poliser som präster.

Romeo I Stocksund – Staffan Hellstrand: En saga i modern tappning där välbärgad tjej träffa kille från den tuffa förorten. Visst har vi sett och hört sagan massvis med gånger innan. Men Hellstrands variant är klart värd att få vara med ändå. Så det så.

Rock n' Roll High School – Ramones: Förutom att det är en otroligt medryckande låt i Ramones egna lilla genre surfrock/punk är detta även ledmotivet till en klassisk highschoolfilm, en film där de oerhört ofotogeniska Ramonesmedlemmarna spelar skolans rockers. Stor humor må jag säga.

Söndermarken – Lars Winnebäck: Med tolv verser sammanfattar Winnerbäck sin uppväxt i Linköping. Byter man ut Berga mot Herrestad i versen, ”En enda ambition, att få brudarna från Berga att skratta eller gråta, och rymma över taken bort från regelbokens stöveltramp, är tegelväggen La Isla Bonita, och dom brandgula stolarna man staplar på varandra”, sammanfattas även Apans tid på Äsperödsskolan.

Barn Av Vår Tid – Nationalteatern: Vi inledde med ungdomsliv i Göteborg och vi avslutar listan med åter ta oss tillbaka till staden. Den här gången är Lilla Londons bistra förortsliv på 70-talet som skildras på ett lysande sätt.

söndag 10 maj 2009

Kyssen - Den nya fotbollssjukdomen

Det grasserar en sjukdom inom fotbollsvärlden.
Den där målskyttar som varit i en klubb under fem minuter springer och kysser sitt klubbmärke när de gjort mål.
Senaste raden var det var gamle LSK-backen, David Leinar, som med max ett halvår i Örgryte, fick ett hjärnsläpp och firade sitt ledningsmål mot Halmstad på detta sätt.

Det är inte så att jag ogillar målgesten i sig, tvärtom, den är helt fantasiskt och ett bra sätt visa sin kärlek för laget man spelar i.

Problemet är snarare att den devalveras när nya spelare utan historia klubben gör det och den allt mer reduceras till en oerhört billig flört med supportrarna.
Kyssa klubbmärken borde vara förbehållen respektive klubbs ikoner.
För att ta ett enkelt exempel från "mitt" lag, Liverpool är det helt okej att Steven Gerrard gör det medan det ryser lite i kroppen om Albert Riera får för sig denna, i hans fall, dumhet.

Så vilka är det som får kyssa klubbmärken då?
Tja. Geundregeln är ju att man måste vara en trotjänare och att man alltid utan gnäll ger sitt yttersta för laget.
I Liverpools fall är det väl tidigare nämnde Gerrard, Jamie Carragher och Sami Hyypiä som passerar kontrollen.
Manchester U har har sina kyssare, hur äckligt det än må vara när detta lag gör mål, i Paul Scholes, Ryan Giggs, Gary Nevile.
I Chelsea är det väl Terry och Lampard som kan på komma i fråga.
Går vi sedan över till Spanien kan vi väl nämna Carlos Puyol för Barcelona och Raul i Real Madrid.
Även Italien har ju även de sina trotjänare då ingen kan neka varken Alessandro Del Piero att kyssa märket för "Den Gamla Damen" eller "Il Bimbo d'Oro", eller Francesco Totti att sätta läpparna på Romas emblem.

Men den som är den mest givna spelare att få visa ett klubbmärke denna hedersbetygelse är utan tvekan Paolo Maldini.
Det finns ju mycket att säga om denne man som är ett skolexempel på hur en back ska vara.
Men den största anledningen stavas att han nu närmar sig 900, motherfucking 900!!!, jävla matcher för Milan, en klubb han debuterade i A-lagssammanhang för 1985. Enbart i Serie A har han lirat närmare 650 gånger.
Det är också 900 matcher där han uppfört sig exemplariskt och utan onödigt gnäll kämpat på.

fredag 8 maj 2009

Veckans musikvideo

Titeln Världens mest dumsnälla sång är härmed avgjord.

Väldigt lite kan nämligen slå huvudpersonen i Tim McGraws låt "Just To See You Smile" i just grenen dumsnällhet.
För med raden "And yesterday i knew just what you wanted, when you came walking up to me with him. So i told you that i was happy for you, and given the chance i'd lie again", prickar gamle Timpan in alla kriterier för en man på gränsen till utsuddning men som ändå vill behaga den han älskar.
Skrämmande nog samlar även de två meningarna in Apan väldigt bra under några år på 90-talet. 

Men skit i det nu och klä er istället i en groteskt bredbrättad hatt, beväpna er med en steelguitar eller elfiol och kasta er ut i världen.
För nu handlar det om country, Jihaaaa!!!


torsdag 7 maj 2009

I Apans öron

Eftersom min vän Fröken K under hela förra veckan tjatade hål i huvudet på på mig om en Spotify-lista med det udda temat Högmod har jag nu satt ihop en sådan lista.

En uppgift som alla ska veta inte varit speciellt lätt fixa eftersom tillståndet högmod inte ger särskilt stor marginal för att bli riktigt inprickad.
Det är nämligen väldigt enkelt att hitta något annat tillstånd som till exempel självsäkerhet, dryghet eller bara vanlig dumhet (En mer exakt förklaring på tillståndets symptom och representanter hittar ni här).

Men nu till listan, en lista som innehåller en del "mitt-i-prick"-högmod och en del långskott.


Superman - The Pinks: Varför inte börja med en grabb som vanligtvis sjöng om 25-åringars kärleksproblem trots att han bara var tio år själv. Här stämmer dock Robban Andersson i The Pinks upp i en bit om att han är Superman. Om det var detta högmod som gjorde att han till slut blev fotograf på Expressen är mer oklart.

Jag Är Gud - Eva Dahlgren: Varken låt i sig eller Eva Dahlgren doftar egentligen speciellt mycket högmod. Men en låt vars titel är “Jag Är Gud” måste ändå på något med på en lista där ämnet Högmod avhandlas.

Fredrik Snortare & Cecilia Synd - Petter: Här kommer vi fram till listans första lilla långskott. Killen i låten är ju inte direkt patologiskt högmodigt utan mer bara Stureplan-bratig. Men nog kan man ändå skymta en aning tokig självsäkerhet i Fredrik Snortare, må så vara understöd av koks.

Shaft - Isaac Hayes: Efter världens längsta intro, som bland annat tv-sporten snott en del av till sin signaturmelodi för Sportspegeln, öppnar en av soulens mästare Isaac Hayes upp blombladen till en riktig högmodsros. "Who's the black private dick. That's a sex machine to all the chicks? Shaft!. You're damn right ..."

Tänk Om Jag Hade En Sabel - Cornelis Vreeswijk: Marscher är alltid högmodiga. Här handlar det också om en man som vi hugga och skära samtidigt som han sitter på en häst. Crazy och raka vägen till Låsta paviljong för boende med folk står att de är Napoleon,Karl XII och Gudom ni frågar mig.

(Get Up I Feel Like Being A) Sex Machine - James Brown: Borde egentligen bara räcka med att skriva James Brown för att alla krav ska vara uppfyllda för den här listan. Ja jag tror det räcker så.

God Bless America - Céline Dion: Högmodets största borg finns på andra sidan Atlanten. Här slår deras fånighetsmätare i botten när kanadensiskan Céline Dion ger sig på den mest högmodiga hyllning som någonsin skrivits åt ett land. Det är också en låt som fick Pete Seeger att gå i taket och skriva motreaktionslåten "This Is Your Land".

I Was The One - Elvis Presley: Bara låttiteln ger ju en ledtråd om vad Elvis tycker om sig själv i den här låten. Elvis är övrigt också det en man som då och då balanserade på högmodets vanvettiga stup. En djävla kille var han hur som helst.

Midsommarafton I Himalaya - Tomas Ledin: Att skriva en låt om att fira Midsommar i Himalaya är väl egentligen bara mest pretentiöst. Men den gode Ledin har under hela den senare delen av sin karriär gjort sig skyldig till så många uppblåsta och högmodiga stunder att han ändå förtjänar en plats.

Ja Just Du Ska Va Gla - Magnus Uggla: Det kan vara svårt att tro det efter alla låtar om hotta brudar och pärlor åt svin. Men en gång i tiden var Magnus Uggla ganska tuff. Här är han tuff hela vägen över gränsen till högmodheten när han sjunger "Ja just du ska da gla att du får va med mig ikväll"

Snoop Dogg - Snoop Dogg: Nästan inget är lika högmodigt som att sjunga en visa om sig själv och döpa den till sitt namn. Snoop Dogg gör detta samtidigt som han stoppar in lite sköna rim och svordomar.

Stor Som Gud - Martin: Martin Svensson är utan tvekan bland det fem sämsta saker som svenskt musikliv har fått fram genom åren. Men han är också mannen som skrivit rader som "Så stor är jag. Så stor som Gud" och vad värre är. Det är skrivit utan någon som helst ironi, vilket gör det det nästan kriminellt.

Vargen Äter Dunderhonung - Bamse: Många beskyller Bamse för att vara högmodig. Men inget kan tyvärr vara lika fel. Bamse är sjukligt präktig och redig. Vargen däremot, är något vanvettigt högmodig i den historia där han äter Dunderhonung och malligt svänger på svansen och säger de legendariska orden till Bamse och hans vänner: "Nej men se. Får jag storbesök. Vad kan detta stiliga sällskap vilja mig?"

När bettingföretagen fick känslor

Säga vad man vill om England men man sluter då upp som en man när det tar emot för landet och då framförallt när det gäller fotboll.
Det spelar ingen roll om det media, tränare, offentlig anställda eller bettingföretag.

Så reagerade nämligen den stora oddsfirman PaddyPower på gårdagens match och då framförallt domarinsatsen:
"The refereeing in tonight's match was disgraceful and we're not going to let our punters suffer because of that nonsense. Anyone who backed Chelsea to win in 90 minutes or to qualify for the Champions League final will get their money back."
Kort och gott. Man anser att den norske domaren var så satans usel att de inte ens vill tjäna pengar på de som tippat fel.
Otroligt kul och ett bevis på hur konstigt folk kan tänka ibland när nationalismen stiger dem åt huvudet.

Och så en kort dom över matchen.
Barcelona hade en sanslös tur i gårdagens match.
Men tur ingår i spelet och de hade ju faktiskt en hel del chanser i den första matchen på hemmaplan.
Därmed inte sagt att det var rättvis att spanjorerna gick vidare.
Chelsea som gjorde 182 fantastiska taktiska minuter innan Michael Essien fumlade med en bortrensning och firma Messi-Inesta tog för sig hade även de gjort sig förtjänta av en finalplats.

Ett grymt slut för Chelsea och en comeback från det döda av Barcelona. Hoppas bara nu att laget vinner över Farbror Blånäsa också, något jag även hade hoppats på om Chelsea gått vidare.

Domaren var dock
ändå dagens huvudperson och man kan väl bara konstatera att han stundtals var och snubblade på båda sidor av misstagets supertunna linje och att han inte heller kommer att vara speciellt nöjd med sin insats.
Men om man som ska hänga domare Tom Henning Øvrebø ska man också hiva upp Didier Drogba för hans avslut i helt fritt läge och man ska även ge Michael Ballack spö för hans ihoprullning till en boll vid kvitteringen.
Domare gör fel ibland, precis som spelare gör.

Øvrebø hade ingen av sina bättre dagar igår, något som även kan sägas om flertalet spelare i Barcelona. De hyllas dock som hjältar medan vår norske domare hängs högt.
Olika falla sannerligen ödets lotter.

onsdag 6 maj 2009

Veckans citat

"Jag vet hur vi ska slå Barcelona"

Ja det är möjligt att Real Madrids tränaren Juande Ramos visste hur hans lag skulle slå Barcelona i den gånga helgens "El Classico". Tyvärr gick inte denna kunskap riktigt ut till hans spelare då matchen slutade med en svidande 2-6-torsk på hemmaplan för Real.