Nu var det fan på tiden att hände något på Berget.Så då brummar vi väl igång igen då.
Och eftersom det är lördag får det bli en nystart med en Spotify-lista.
Grunden till veckans lista är den låtlista som jag kastade ihop till en kompisbröllop förra veckan. En spellista som handlade om de låtar som förföljde oss på Guldsmedsgården under 90-talet. Det blev ett blogginlägg den gången och denna gång blir det alltså en Spotify-lista.
Tyvärr blir det en lista som kommer att innehålla en hel del lågvattenmärken. Men det får vi ta denna gång och se det som en historisk påminnelse vilken musik som snurrade i spelarna då. För övrigt är de enda vi kan skylla på de människor som stod i DJ-båsen.
Så knäpp gylfen nu och följ med på en tur bland Lundell, Ledin, Haddaway, Rednex och annat elände.
Inget Stoppar Oss Nu – Black Jack: Själva kärnan till att denna lista blev gjord från allra första början. Då den på något sätt var själva ledmotivet till de slarviga dagarna på Guldsmedsgården. Den är det inte för sin genialitet utan enbart för att plattvändarna på Kungsgatan envisades med att alltid spela denna låt.
The Rhythm Of The Night – Corona: Mer 90-talsdisco än så här är svårt att uppbringa. Mer GG är också svårt att hitta.
(Oh La la) Jag Vill Ha Dig – Ulf Lundell: Hur stort Lundel-fan jag än må vara så är det än i denna dag med en viss tvekan jag hör denna låt. För aldrig har, efter alla sittningar på GG, etiketten ”Sönderspelad” varit mer passande än detta discoförsök från Mäster. Men visst fan är den bra låt.
Wannabe – Spice Girl: Det trodde man inte när man såg videon till denna låt för första gången att den, och många fler från de glada britttjejerna skulle ringa i ens öron under stora delar av 90-talets slut. Men det gjorde den sannerligen, så också på GG:s olika golv.
800 Grader – Ebba Grön: Undra vad Joakim Thåström tycker om att hans låt har används så frekvent i ölkrängningssyfte som ”800 Grader” har gjorts i Uddevalla.
Disco 2000 – Pulp: En av de bästa låtar som spelats maniskt på Uddevallas hetaste ställe under 90-talet. Det doftar dans och disco hela vägen. Från låtnamnet till dess melodi.
Sommartider – Gyllene Tider: Man kan säga vad man vill om Per Gessle. Men snickra ihop musik som alla fastnar för kan han. Att sedan just denna låt blivit fullständigt söndertrasad i diverse högtalarsystem är inte hans fel. Oerhört mycket ELO-calypsoshow, komplett med bastkjolar, partyhattar och all sköns skit, över denna låt.
What Is Love – Haddaway: Haddaway hade en lycklig dag i inspelningsstudion. Resultatet blev den här plågan från 90-talets första del. Sedan dess har vi varken hört eller sett något mer från den färgade tysk.
Sommaren Är Kort – Tomas Ledin: ”Får jag se alla händer i luften nu” är en mening som Tomas Ledin brukar använda sig av som publikupphettare på sina konserter. Och hade han ropat det till alla oss så uppvärmda på dåligt Spendrups fatöl från GG:s scen hade vi säkert lytt honom. Så vilsna var vi på 90-talet.
Un-Break My Heart – Toni Braxton: Nu ska ni få se på andra andra toner. Närmare bestämt klockrena alttoner från USA. Från källaren har Toni Braxton med sig denna tryckarklassiker som fått många hjärtan att börja brinna.
Vill Du Vill Bli Min Fru – Drängarna: Att låtar som denna har fått pressas på en skiva är naturligtvis inget annat än en skam. På GG spelades den dock så högtalarna glödde, ett faktum som är en minst lika stor skam. Till den här låten har man sett alldeles för många hemskheter utspela sig på dansgolven när folk som parkerat Epan utanför visat upp sin konster på dansgolvet med alldeles för många öl innanför västarna.
Cotton Eye Joe – Rednex: Först Drängarna och nu Rednex. Det är inte utan att man undrar vad skivbranschen och köparna sysslade med under 90-talet. Hur sedan låtarna fick spelas på offentliga platser är också ett mysterium i samma liga vem som Kennedys mördare och Loch Ness-odjuret.
Breaking The Law – Judas Priest: Hårdrock och dansgolv har alltid gått bra hand i hand på GG. I detta fallet är det många som skrikit lungorna ur sig tillsammans med Rob Helford. Det är oerhört mycket läder över denna låt. Ett ord som dyker upp spontant är läderkeps.
När Vi Gräver Guld I USA – Glenmark/Eriksson/Strömstedt: Det är fullständigt omöjligt att inte minnas de där varma sommarnätterna 94 med fåniga målgester, nickmål, Hegerforsare som ”1-1 står det på tröjan. 1-1 står det också i matchen” när man hår detta. Denna låt, tagen direkt från Orup-fabriken, gjorde att de där lyriska dagarna sedan höll i sig i flera år.
Back For Good – Take That: Vi sparar det bästa till sist. För så här var det ju. ”Back For Good” var den låt som vi nästan alltid spann drömmar till på dansgolven under den där sista febriga halvtimman. Oftast slutade det dock med en ensam grillad i bröd med rostad lök och viklökssås från Kalles. Men det hade definitivt sin charm det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar