tisdag 21 april 2009

Veckans Disney


KNATTE, FNATTE & TJATTE
Födelsedag
: 17 oktober 1937, i söndagsversionen av Kalle-serien i de amerikanska tidningarna. 
Släktingar: Far: Okänd!, Moder: Dumbella "Della" Anka och morbror Kalle Anka 
Bostad: Gåsvägen 13 i Kalle Anka & C:o 8/58. Flyttade senare, tillsammans med Kalle, till Paradisäppelvägen 111. 
Yrke: Går bare i tredje klass, och har därför inget yrke ännu. 
Hobby: Gröngölingarna. 
Klädsel: Knatte har oftast röd keps, Fnatte blå och Tjatte grön. Men det händer att de byter kläder. 
Första uppträdandet i KA & C:o: Omslaget till nr. 1/48. 
Övrigt: Knattarna har med få undantag bott hos Kalle sedan de flyttade in 1937. Knattarna är högsvansar och tjugostjärniga generaler i Gröngölingarna, en världsomspännande organisation. 
Gröngölingarnas handbok är essensen av all världens visdom, och mycket bra att ha i svåra situationer. Ibland gör tecknarna fel, och det dyker upp en fjärde knatte! Ta fram Kalle Anka & C:o 43/95 och se om du kan hitta missen. Till och med Carl Barks har gjort för många knattar!!! Se bare i KA 23/24-1994, side 20, bild 5. 

Knatte, Fnatte & Tjatte på andra språk:
Norska: Ole, Dole og Doffen
Danska: Rip, Rap og Rup
Finska: Tupu, Hupu ja Lupu
Engelska: Huey, Dewey and Louie
Tyska: Tick, Trick und Track
Franska: Loulou, Riri et Fifi
Italienska: Qui, Quo, Qua
Portugisiska: Huguinho, Zezinho e Luisinho

måndag 20 april 2009

Livets stora frågor avgörs

Nu får ni kära läsare en unik möjlighet att avgöra livets stora spörsmål.

Den här gången är det vem som roligaste killen i Sverige som kastats upp på tapeten.

Så gå nu in och lägger er röst till vänster på skärmen.

När den kommunala viljan slår över

Ibland får våra vänner inom den kommunala sektorn skäll för att de gör så otroligt lite när de jobbar. Ni vet när det till exempel grävs ett hål någonstans och fyra vuxna karlar står och hänger på varsin spade när en femte man gräver med grävmaskin.

Overksamhet kan man dock inte anklaga Åmåls kommun för, problemet är bara att här har det slagit över åt fel håll.
För  sin iver att vara alerta och verksamma har nämligen någon, förmodligen den stadsbyggnadsmänniska som uttalade sig, kommit på den "smarta och briljanta" idén att alla uteserveringar inte länge får ha vita plaststolar. Trä och järn går bra. Om dessa stolar ska hålla en viss kvalité vad gäller frånvaro av murkenhet eller rost förtäljer dock icke historien. Det är också oklart om bruna eller gröna plaststolar är godkända. Den vita varianten kommer enligt förslaget inte att vara det i alla fall.

Vad är nu detta för stolleprov, eller för att citera Sandra Åbergs pappa. "Det var ett av de gârnare förslag jag har hört".
Tokkvinnan på kommunen försvarade även förslaget med att det är viktigt hur kommunen framstår för turisterna och eftersom Åmål är en stad med äldre byggnader skulle plaststolar förstöra denna bild.

Okej att man vill visa upp ett bra ansikte för besökare, men nog finns det bättre sätt att ligga bra till. Kvalitén på boende, mat eller parker till exempel.
Vilket är mest troligt att någon säger:
1) "Vi var i Åmål i helgen. Vi åt en fanatisk middag på en uteservering, men vi satt på plaststolar så hela kvällen blev förstörd".
2)  "Vi var i Åmål i helgen. Vi åt en fullständigt värdelös middag på en uteservering, men vi satt på järnstolar och det räddade faktiskt hela kvällen".

lördag 18 april 2009

Smörigt i pisten

Jag vet inte vad ni tycker men är det inte dags för lite toner från alplandskapen igen?

Den här gången är det inte så mycket umpa bumpa som det är smäktande och svulstiga bandsbandstoner i fullständigt vidrig blandning.

Men klippet har ändå sina diamanter då det är ingen mindre än Hansi Hinterseer som står för sången.
Hansi "Vem?" Hinterseer?
Jo den österrikiske Hinterseer som på den gamla goda tiden tampades i pisterna med män som Stenis, Piero Gros, Gustavo Thöni, Paolo di Chiesa, Bruno Nöckler, Leonard Stock, Heini Hemmi, Odd Sörli och Klaus Heidegger. Han tog också 1974 VM-silver i storslalom. En storfräsare i pisterna med andra ord.
Nu har han dock alltså sadlat om till att programledare men framförallt också smörsångare, en roll han ta på allra största allvar.

För i videon nedan är det inte många punkter på smörsångarlistan som missas.
Det är video som är inspelad i solnedgång på en segelbåt, Hansi själv är brunbränd med en anskrämlig längd på det blonderade håret och tröjan bärs medelålders över axlarna.
Själva låten, "Ich Musst Wir Was Sagen" är någon form av pinsam flört med Karibien som blandats med tyrolerinfluenser, en mix som sedan omgärdats av dansbandstakt modell 1A.
Men Hansi har som sagt kört i samma pist som Stenmark och får i stort sett göra vad man vill på ålderns höst.



På jakt efter svunna tider

Vaknade en aning tidigt idag, strax innan 07.00, och fastnade framför ett alldeles förtjusande program som jag av någon anledningen aldrig fastnat för tidigare.

Vi snackar nämligen om Time Team och deras jakt på gamla runiner på den engelska landsbygden.
Entusiastisk programledare Tony Robinson, mest känd som tjänaren Baldrick i Svarte Orm, som tillsammans med en gäng ännu mer uppspelta arkeologer och byggnadshistoriker jagar livet ur varandra och omgivningen för att avslöja runiernas hemligheter.

Idag var turen kommen till släkten de Grays gamla slott Condor Castle utanför Derby, ett slott som byggdes redan under 1200-talet och som blommande i 300 år innan släkten dog ut och en annan ätt tog över och lät byggnaderna förfalla.
Dags för att gräva ut med andra ord och det kan man lugnt säga att Time Team-gänget gjorde, med allt från putsborstar till radar och grävmaskiner

Störst glädje utöver alla murar och eldstäder rönte dock utan tvekan det guldmynt som någon hittade på botten av den utgrävda vallgraven.
För då blev det en yra och feststämning som England inte sett maken till sedan landet VM-guld i fotboll 1966. Det hurrades, jublades och kramades för den lilla bit av guld.

Ni må tycka det verkar fånigt att rota runt i jordhögar men jag anser det vara hur kul som helst att få vara med och glutta in lite i svunna tider och något som får min fantasi att skena iväg. Faktum är att arkeolog var ett av yrken som jag redan som grön gymnasist tyckte kunde duga till levandsbröd.
Det kanske hade kunnat bli det också om inte det största justitiemorden i modern tid inträffat då min historielärare och tillika klassföreståndare Anders Karlsson beslutades sig för att ge mig en två i historia. Ett betyg som effektivt stoppat mig från att bli någonting inom historiegenren.
Men va fan det fick mig ju istället att få skriva om Lanes, Hogstorps och Rössös framfarter i de lokala serierna. Alltid något.

fredag 17 april 2009

Veckans musikvideo

Kalla mig fantasilös och trist, men det kan inte hjälpas.
Ulf Lundells låt "Coco" ska upp på berget och detta enbart på grund av en sak.

Detta genombittra verk innehåller nämligen ett av de mest attackerande låtrader jag kan minnas så här på rak arm.
För smaka på den här salvan ställd till förra flickvän Isabella:
"Ingen jag har känt har pratat
så mycket om moral
och haft så lite av det själv"

Därför är det en självklarhet, då bitterhet är det nya fräscha nu, att den kommer att komma med på den askgråa spellista som jag sätter ihop på Spotify.
Det är också därför lika självklart att jag spelar den nu här för er, trots att Lundell var med för inte så länge sedan och att detta klipp är taget från samma konsert som "Rialto"


onsdag 15 april 2009

Veckans citat

"You'll Never Walk Alone"

Idag, 15.06 lokal tid, stannar Liverpool i två minuter för att hedra de 96 Liverpoolsupportrar som dog på Hillsborough-stadion i samband med FA-semifinalen mot Nottingham 15 april 1989. Tiden är det klockslag då domaren blåste av matchen efter sex minuters spel. Under de två minuterna kommer Liverpools samtliga kyrkklockor för första gången sedan krigsslutet 1945 att ringa unisont och med 96 slag ringa frid över offren och dess anhöriga.

tisdag 14 april 2009

Veckans Disney

GRANNEN OLSSON
Födelsedag
: Juli 1943. Den här månaden kom det första amerikanska häftet där Kalle Anka och grannen bråkar.
Släktingar: Det vet vi inget om.
Käraste: Det vet vi inget om. Olsson håller det privata för sig själv.
Bostad: Det är Kalle Ankas granne och bor då på Paradisäppelvägen 113.
Yrke: Proffsgranne. Enligt vissa rykten är han pensionerad sjökapten.
Klädsel: Det varierar med årstiden, men han går ofta i tröja och långbyxor.
Första uppträdandet i Sverige: Det är svårt att fastslå när grannen Olsson kom till kvarteret men i KA nr 12/58 är en herr Tulipsson Kalles granne. Historien heter "En god gärningsman" och finns i Guldbok nr 6. I KA nr 43 från 1960, "Kalle Anka gör goda gärningar", har grannen Knorr flyttat in och bråken fortsätter.
Övrigt: Kalle och Olsson har grälat i över 50 år. I vårt grannland Norge har en Oslo-tidning utsett Kalle till: "Grannhatare nr 1".

Olsson på andra språk:
Norska: Nabo Jensen
Svenska: (Olle) Olsson
Danska: Knahrvorn
Finska: Teppo Tulppu Herra Muristo
Engelska: Neighbor (J) Jones
Tyska: Nachbar Nickel/Nachbar Schurigl
Italienska: Vicino Jones/Signor Bombarda
Portugisiska: Silva

fredag 10 april 2009

Veckans musikvideo

Apan hoppar vilt mellan musikstilarna.
För någon vecka sedan var det Iron Maiden, idag blir det klassiskt i form av Ludwig von Beethoven och hans "Moonlight Sonata". Hela härligheten bildsatt av ett hopklipp från filmen "Immortal Beloved".

Klippet och låten är vald på grund av två anledningar.
Dels därför att "Moonlight Sonata" är en av världens vackraste stycken som finns men dels också därför att "Immortal Beloved" är en ruskigt underskattad kärleksfilm om Beethoven något olyckliga liv. Upplösningen är också ett av de mest grymma i denna genre som skådats på vita duken eller i tv-apparaten hemma.



torsdag 9 april 2009

Ett år med Emma



För exakt ett år sedan var jag på musikquiz på Butlers, en kväll som förutom frågesport också innehöll gratulationer till en då okänd tjej som hette Emma och som jag givetvis inte visste ett smack om.

Nu har det gått ett år och även om det inte är musikquiz på Butlers idag fyller ändå Emma återigen år, ett faktum som inte nog kan hyllas.

För förutom att 365 dagars vatten har runnit under broarna över Bäveån har jag fått lära känna en otroligt fascinerande människa och ytterligare en mycket bra vän att hänga på vänskapsnyckelknippan under här tiden.

Hon är också, utöver att hon är en på alla sätt alldeles förträfflig tjej, också den kvinna som har en såpass skruvad hjärna att hon som regel är den som hänger med mig längst under utflykter på de politiskt okorrekta minfälten. Något som inte vill säga lite då jag omger mig med en del konstiga brudar.
Vad hon tycker om denna beskrivning är jag mer osäker på men i mina böcker ger det alltid stora plus. Mer crazy åt folket säger jag!

Sen tycker hon även om Neil Young och John Lennon också.
Så vad passar då bättre än hylla denna ljuvliga varelse med än en låt där Neil Young gör Lennons "Imagine" under stödgalan efter 9/11.
Så får det bli i alla fall och återigen stort grattis.