fredag 2 januari 2009

Veckans musikvideo

Det var ju naturligtvis bara en tidsfråga men nu är det i alla fall dags för The King.
Så mina damer och herrar, tilllåt mig att få presentera Elvis, världens utan tvekan mest kända artist.

Nej att välja Elvis Aaron Presley till veckans artist har legat i luften länge och var egentligen inga konstigheter.
Nej problemet var istället bestämma sig för vilken låt man skulle välja då den smörgåsälskande sångaren har en låtskatt som innehåller fler guldkorn än det finns pingviner på Sydpolen.
Och valet föll nu på The Wonder of You, här i en inspelning från den räcka konsert han gav i Las Vegas 1970.

Anledningar till detta är många.
För förutom att The Wonder of You är en sjusärdeles liten bit kändes det också självklart att fånga kungen i det rike som var hans under de sista levnadsåren, Syndens stad i Nevadaöknen, Las Vegas.
En annan sak som gör att The Woner Of Wonder från Las Vegas är James Burtons konster på elplankan under mellanspelet. Ett gitarrspel som ger omdömet "lätt och avslappnat utförande" en helt annan innebörd.

Men det som till slut fick vågskålen att slå över var det faktum att just Las Vegas ´70 är den tid då kragarna nådde sin absoluta peak vad gäller höjd, bredd och storlek. Elvis visar här upp en häpnadsväckande höjd och styvhet och det gick vid denna tid rykten om att han med hjälp av dessa kunde glidflyga på luftströmmarna bättre än en albatross.

Detta var också tiden alldeles innan klädtokerierna slog över fullständigt.
Visserligen har han den oerhört "praktiska" jumpsuiten på sig men det håller sig ändå inom rimligheternas gräns.
Till skillnad från outfiten på den övre bilden där det både är amerikanska flaggor, guldkedjor och mantlar med en diamantbeströdd örn i en total overkill av lulllull. Otroligt roligt men ändå fullständigt vansinne
Allra snyggast var han dock 1968 under sin comeback-konsert.
För känn på den undre bilden. Det går ju inte att bli coolare och tuffare än Elvis är i detta läderfodral. Så är det bara.






tisdag 30 december 2008

Veckans Disney

FOLKE FISKMÅS
Födelsedag: Någon gång på 80-talet. Han föddes någonstans i Italien eller Frankrike. Det finns fortfarande hemlighter kring Folke Fiskmås.
Släktingar: Inga kända
Käraste: Vi har faktiskt aldrig sett Folke prata med en flicka!
Bostad: I en gammal vattencistern vid Ankeborgs järnvägsstation.
Yrke: Skolskolkare.
Hobby: Först och främst driva järnvägsinspektör Spårlund till vansinne. Annars är det bästa han vet att leka våghalsiga lekar.
Klädsel: Brun stickad tröja med lappar på ärmarna.
Övrigt: Folke har ständigt problem med Kalle, som tycker att Folke har ett dåligt inflytande på Knattarna. Detta beror på att Folke aldrig går i skolan och att han drar iväg Knatte, Fnatte och Tjatte på farliga äventyr på skoltid. Folke har också en förmåga att (helt oavsiktligt) förstöra Kalles fina rosor.

Folke Fiskmås på andra språk:
Engelska: Sonny Seagull
Tyska: Striezel Streunecke
Danska: Max Måge
Finska: Lauri Lokki
Franska: Jojo Goëland
Italienska: Sonny
Holländska: Martje de Meeuw
Norska: Tobben
Kinesiska: 索尼
Ungerska: Samu

söndag 28 december 2008

Hålla Käften

Det är bara att konstatera.
Organisationen Friends har åter lyckats i sin kamp mot mobbing.
Visserligen har de inte ännu utrotat den vidrigaste formen av förföljelse helt ännu och därför finns otroligt mycket att göra fortfarande.
Vad de dock lyckas med på gång på gång är sina reklamfilmer, filmer som ni säkert alla har sett under de år som organisationen funnits.

Den senaste i raden, Hålla Käften, är inget undantag då bra bilder har kryddats upp till vulkanisk hetta genom en speciellskriven låt av Kent.
Sjunger i filmen gör dock filmens huvudperson och hon gör det ruggigt bra.
De som vill hör hur det låter när Kent gör den går enklast in på Kents hemsida och laddar ner låten gratis.





En annan magiskt bra och stark film i Friends-katalogen är denna som lanserades i december 2002 och som handlar om att vara utfryst och om hur ett enkelt hej kan lysa upp någons dag.

lördag 27 december 2008

Hard Knock Life

Kunde inte låta bli att lägga ut detta guldkorn när jag snubblade över det på Youtube.

Mina damer och herrar Bröderna Hårdrock!

Veckans Apa


Näsapa

fredag 26 december 2008

Veckans musikvideo

Han borde ju naturligtvis varit med tidigare men nu är det ändå till slut dags för The Man In Black, Johnny Cash att träda upp på berget.

Det finns naturligtvis många anledningar till Mr Cash ska vara med.
Stor anledning är givetvis bilden till höger som visar hur Johnny Cash tackar countryeliten i Nashville sedan han förärats en Grammy för bästa countryskiva.
Men även det faktum att han alltid hade gitarren högt upp när han spelade, detta klipp är inget undantag, även det ett tegelstenstungt argument.

Största anledning till att jag valt just låten Folsom Prison Blues, inspelad på San Quentin-fängelset inför de mest hårdföra av de hårdförda brottslingar i USA, är att den innehåller den hårdaste och mest M-F-doftande mening som uttalas innan gangsterrapen slog igenom.
"I Shoot A Man In Reno, Just To Watch Him Die" är ord som karlar som Ice-T, Ice Cube, Snoop Dogg och resten av den rapvärlden skulle gå upp i brygga för att komma på.

Folsom Prison Blues är kort, men den är banne mig bra.
I just den videon glöder Cash med sällan skådad intensitet.


Allmänhetens åkning

I går var det alltså Juldagen, en dag då all världens hysterimätare slår i bott och ber om att få bli utbytta under Annandagen. Det är också en högtid som får dagarna innan jul i Mammons vidrigaste tempel, Torp, att framstå som avslappnade.

Gårdagen var sannerligen inget undantag med kompisar som trotsade både feber och halsfluss för att gå på lokal.
Och med att gå på lokal en juldag innebär att man tvingas gå upp vid samma tid som mjölkerskorna för att förbereda sig och sedan gå ut när det gamla Bonde-Sverige drack sitt eftermiddagskaffe.
Detta är regler som är så självklara att någon efterforskning om hur årets tryck på krogdörrarna är inte ens kan tänkas i de allra mest nitiska juldagemänniskors sinne.

Men nu för att gå på Juldagen 2008.
Uppstigning som sagt var innan tuppen gol för att akutstäda lägenheten, dock med värdefull hjälp av mamma.
Anledningen till denna hast var att man först kvällen innan fick reda på att det var på Fredsgatan som förvärmningen skulle hållas.
Gästerna intog stugan strax efter 17.00 för att sedan effektivdricka i en och halv timma innan de första oroliga trupperna gjorde sig klara för att rulla ner på staden strax innan klockan 19.00.
Själv blev man motvilligt utsläppad ur sin lägenhet för att som man sa "kunna köa vid 20-draget". För att vi skulle få köa var liksom självklart, det var ju Juldag.

Och visst var det Juldag, men något vidare drag i dörren var det inte. Varken när de första ivriga gästerna kom ner eller när vi andra anledde.
Inte klockan nio heller för den del, Halv tio började det tjockna och då hade undertecknad redan börjat att tröttna på Mortens inredning och dess gäster.

Så hur är det nu att gå ut en juldag då?
Ja du. Som en lönelördag fast oändligt mer stasat och framförallt med en betydligt längre arbetstid då solen knappt gått ner när man äntar nöjespalatsen.
Men framförallt är det en dag då kreti och pleti, djupa som grunda, hantverkare som välutbildade kan få samlas och dricka sig tillbaka till apastadiet. Det är kort och gott för att använda det intelligenta språk som används i ishallar, Allmänhetens åkning.

Men visst träffar man på en hel del människor som man gärna springer på om och om igen.
Bland annat satt den yngre upplagan av Bröderna Mexico (Andreas och Marcus Sundberg) och drack drinkar. En duo som mer än gärna grävde ner sig i ämnet "gamla ikoner inom Uddevalla-idrotten". Och i en sådan pratstund är det mycket svårt att inte komma in på Olle Wallin, den kanske störste bohem som befolkat målet i Oddevold.
Lovar att återkomma med ett helt inlägg om Wallins Olle vid ett senare tillfälle.
En kul pratstund var det hur som helst.

Detta uppvägde dock inte alla trista samtal på ämnet "Fan vad det var länge sedan vi sågs. Varför ses vi inte oftare?"
En fråga med ett lika självklart svar som medicin.
- Ja du eftersom du sitter hemma i din villa med fru och barn och aldrig roar dig på annat sätt än med parmiddagar är det nästan lögn i fan att träffa dig. Men du utvidgar ditt uteliv till mer än att bara supa dig dyngrak på juldagen eller en afterwork så ska du se att chansen till att springa på mig ökar med många många procent.
- Eller varför inte bara ringa till mig om det nu är så viktigt.

Till tolv höll jag ut och sedan var det dags för en mycket välbehövlig matbit som en del i uppladdningen till Boxing Day i England på annandagen.

onsdag 24 december 2008

Veckans citat


"Ho ho ho. Finns det några snälla barn här?"

Tomtens klassiker som kommer att ljuda i miljontals hem under dagen.

tisdag 23 december 2008

Veckans Disney

STORA STYGGA VARGEN
Födelsedag: 27/5-1933 i filmen "Three Little Pigs"
Släktingar: Det finns många, men den viktigaste är sonen, Lilla Vargen. Brorsonen Izzy främträdde i KA 2/49. Farmor kom på besök i KA 3/49.
Käraste: Ingen för närvarande.
Bostad: Det vita huset i skogen.
Yrke: Gris- och hönsjägare. Ibland som fågelskrämma.
Hobby: Jakt och och skogens buse. Har setts spela schack redan 1955.
Klädsel: Blå hängslebyxor med endast en hängsla och på huvudet en hög hatt.
Övrigt: Stora Stygga Vargen är känd för att ha kraftiga lungor som gör att han kan blåsa upp de flesta dörrar. I sin jakt på grisarna är det deras dörr som fåt utstå hans blåsande. Han har ett förnamn förutom Zeke och det är Midas. Han har säkert glömt det, men i KA 28 1968 avslöjar Lilla Vargen vad mellanbokstaven M står för efter en titt i gamla fotoalbum.

Stora Stygga Vargen på andra språk:
Norska: Storeulv Danska: Store stygge ulv
Finska: Iso Paha Susi / Sepe Susi
Engelska: The Big Bad Wolf / Zeke Wolf
Tyska: Der Grosse Böse Wolf / Ede Wolf
Franska: Grand Loup / Zèke le Loup
Italienska: Lupo Cattivo / Ezechiele Lupo
Portugisiska: Lobão